Göteborgsposten – 8 september 1874, sida 1

henne hit och blef å åsyna vittne till vigseln. Jag kunde aldrig tänka mig, att ni hade så brådtom och voro så djupt förälskade i hvarandra. Jag förmodar, att ni återvänder med oss till Cragthorpe, mr Conyers? Mi är herre der nu. — Det gläder mig, ett ni tager vårt giftermål så lätt, sade Conyers. Octavia och jag fruktade, att ni och lord Hawkhurst skulle bli onda öfver hvad vi gjort. Men vi ha. ju på det hela taget ej gjort annat än påskyndat vårt giftermål några månader. Och då ni tager saken så lätt, är jag öfvertygad om, att earlen skall göra sammaledes. — Jag vet ej, sade mr Callender, i det han skakade på hufvudet. Hawkhurst håller strängt på former och ceremonier, och han har ett lejons lynne. Men å andra sidan tycker han om Octavia, och ni båda böra väl kunna blidka honom. Jag föreslår, att ni resa till HKawkes Cliff och tillkännagifva ert giftermål, innan ni fara hem till Cragthorpe. s — Vi skola göra det, sade Octavia. Jag skall ej känna en minuts lugn, förr än jag vet hvad den käre lord Hawkhurst säger om vårt giftermål, Rollyn. Den unga damen kände stor oro med afseende på det sätt, hvarpå earlen skulle upptaga nyheten, och Conyers fruktade äfven för mötet med den ädle lorden, om han också ej erfor alldeles så stor oro som Octavia. Då han kunde kalla Cragtherpe sitt, behöfde han ej mycket bry sig om någon menniskas misshag. — Jag vågar förutsäga, att han skall tycka på samma sätt som jag, att ni varit ifriga och något dåraktiga, sade mr Callender småleende, men liksom jag skall ban förlåta er. Det är blott en sak jag beklagar. Ej för det jag hyser misstroende mot er, Conyers, men det borde ha upprättats giftermålskontrakt. Cragthorpe borde ha genom skriftlig öfverenskommelse tillförsäkrats Octavia; men nu tjenar det till intet att tala om den saken. Jag har kom