Göteborgsposten – 7 september 1874, sida 2

och förhindra den. Vet ni, Rollyo, onkel tycker att jag borde gifta mig med en hertig! Inkomsterna af Cragthorpe belöpa sig till tjugotusen pund om året. Conyers rodnade. Med tjugo tusen pund i ren inkomst hvarje år, skulle han kunna lefva så, som han önskado. Med en furstes min gaf han befallving om, att miss Windsors häst skulle framföras, och han visade en verklig ömhet i sitt sätt, då han förde henne ner till ridhästen och hjelpto henre att stiga upp i sadeln. En kort stund derefter voro de på väg. Det var en kulen morgon med kall luft, men det unga paret fäste ingen uppmärksamhet vid vädret. De samtalade föga under ridten, och båda drogo en suck af lättnad, då de slutligen redo in i Pepzance och på dess lugnaste gator togo vägen till miss Widsors klädsömmerskas boning. Här skildes de åt. Den unga damen trädde in i huset, och Conyers red till ett hotell, der han lemnade hästarne. Han anskaffade ett åkdon och skickade det till den plats, der miss Windsor för tillfället uppehöll Big. Derefter skyndade han till den kyrka, som man utvalt för den tillämnade vigseln. Kyrkan var öppen. Conyers skyndade till prestens boning, uppgaf sitt ärende, och klockan half tolf voro presten, klockaren och några andra samlade i den gamla tempelbyggnaden. och väntade på bruden. Det fanns ett vittne närvarande, som Conyers ej såg. Mr Callender, miss Windsors värdige onkel och medhjelpare, stod tyst och uppmärksam i skuggan ef en pelare. En qvart före toif stannade ett åkdon framför kyrkodörren, och miss Windsor steg ur med sin kammarjungfru. Conyers stod vid dörren, gaf henne sin arm och ledde henne fram till altaret. Ett andra åkdon följde tätt efter det första, och kläd