Göteborgsposten – 7 september 1874, sida 2

sömmerskan med ett af sina bitr. steg äfven in i kyrkan. Miss Windsor var utstyrd som en brud. En lång hvit sidenklädning, som hon låtit förfärdiga i Paris, passade förträffligt till brudklädning, sedan henucs modiste försett den med åtskilliga spetsar och orangeblommor. Hon bar den vanliga kransen och en lång hvit slöja. Den lilla bröllopsskaran samlades framför altaret. Presten hade förut granskat tillståndsbrefset ock skred nu till ceremonien. Orden voro snart uttal de, som förenade dessa båds, de högtidliga bönorna att Guds välsignelso okulle hvila öfver denna förening upplästes, och Beryls man var gift med en annan qvinns. I första känslen af sin triumf hade Conyers ej en tanke på de lagar, gudomliga och menskliga, som han förolämpat och brutit, eller på de straff för hvilka han blottställde sig. Han sado för sig sjelf, att han tagit ett djerft steg och vunnit en förmögenhet. Denna ouda tanke öfrervägde alla andra. Brudparet gick in i sakristian, och de vederbörliga anteckningarne gjordes i kyrkoboken. Conpyers betalade presten, Huplick lemnade kyrkan för att anskaffa en droska åt kammarjungfrun, hvari hon skulle återvända till Cragthorpe. Modisten och de öfriga vittnena stannade på aktningsfullt ofstånd, ty bruden rar ej den som tillät förtrolighet från någondera af dem, äfven om hon begagnade sig af dem för utförande af sina egna planer. Octavia stod rodnande och småleende för sig sjelf sysselsatt med att kväppa sina hendskar, och Conyers var i begrepp att efter sin uppgörelse med presten nalkas henne, då en liten rörelse uppstod vid dörren till sakristian, och brudens onkel, mr Griffin Callender, inträdde i rummet. äden, en fransk qvinna, (Forts)