Göteborgsposten – 5 september 1874, sida 1

jär veckan: s Jäg Först och främst var dot för ombytes fri kull i tisdaga alldeles fullt hus på Lorensba derg en scke-fyrverkeridag, men också sjöng Conrad Behrens och spelade Richard Henneberg ler den aftonen. Redan qvällen derpå nytt Åombyte-: muikföreningens orkester fick uppskjuta sin konert tills i afton och. regnar det äfven då, ja lå, försöker man ånyo sin lycka om tisdag. Göta artilleri-musikkåren hade bättre tur: å mycket folk har väl knappast i år böljat ram i gångarne och förfriskat sig vid småborden. I går fick man slutligen det bästa af alla veckans Ombyten: Åhmanska sällskapet i stället för — det nu afresta. Det jubel, hvarmed de uppträdande i går helsades af den från golf till tak fullsatta salongen, bevisade bäst huru kärt detta sällskap blifvit för vår allmänhet. Och mången gång, då våra vänner lemnat oss, skall vår tanke med saknad ila tillbaka till de stunder af konstnjutning, som detta sällskap beredt oas. Leroys Ombyten, som gifvit uppslaget till början af dagens krönika, gjorde i går stormande lycka och hufvudrollen, den ständigt gisslande Lamberts, hade i hr Wagner en särdeles lycklig framställare, som synbarligen dragit god fördel af att studera den konstnär, som hos Åhmanska sällskapet i Kristiania spelade rollen. Repertoiren för den närmaste tiden — det lärer, i förbigående sagdt, vara meningen att spela fyra gånger i veckan — upptager för öfrigt, utom den alltid lika tilldragande -Prinsessan, som i morgon åter visar sig på vår scen: Diplomaten mot sin vilja, komedi i I akt, Arfvet efter kusin Rocambole, komedi i 2 akter, Mälaren och Modellerna, operett af Mchul. En förfärlig hemlighet, öfvers. efter Julius Rosen m. fl. Om några veckor åter ombyten och detta i videträcktaste bemärkelse, ty då skingras det så länge och så väl sammanhållna sällskapet åt skilda håll. i Direktör W. AÅhman, som mycket förbättrats under sin Marstrandssejour, ehuru helsan ännu är långt iträån fallkomligt återvunnen, öfvergår, som bekant, till Stjernskrömaka teatern och med honom följande af sällskapets medlemmar: hr och fru Pousette, hr och fru Hellander, millerna Wibory, Johannasen, Gustafsson; Pira och Rohde (garderobitre), hrr Falck, Wagner, Ahlström, Stiegler, Hjortberg och Lindgren; till hrr Haquinius 4 Bergström flytta: hr och fru Gardt, hr och sru Ringh, fru Fornell och hr Strindberg ; till hr Novander: mill Öhrström; till hr Lindmark: hr Åkerberg; till hr Tivander: hr Carlsson. Dir. Becker med fru äro engagerade hos fru Elfors; millerna Arenander och Andersson samt hr Hedin återgå till privatlifvet. Endast tre at det gamla Åhmanska sällskapet öfvergå till det Ningnärska, neml. hr och fru Sjöberg samt m:ll Rylander. Med vemod-blandad glädje ha vi åter helsat det här alltid så kärkomna sällskapet, med känslor af oblandad saknad skola vi snart skiljas ifrån det — för sista gången. Inom den lättare periodiska pressen uppenbarade sig i början af året en liten Najadisom dock i början sam omkring på den hvirflande vågen mindre graciöst än man af den poetiska benämningen hade väntat. Men med början af första halfåret varsnade man med fägnad en förändring till ett bättre. De någon liten smula lättfärdiga manåren, med van1g qvinlig härmningslusta kopierade ostor mindre goda utoch inländska mönster förbyttes i ett mera jungfruligt, men derföre ingalunda sippt, tillgjordt eller siraps-gudenådligt tramträdande. Texten blef lättläst, munter, omvexlande och det märktes granneliga att vid densammas författande pennan leddes af den vackra afsigten att roa på ett hyfsadt, med god smak öfverensstämmande sätt, utan att oupphörligt såra vare sig den allmänna anständigheten eller den enskilde, af ett eller annat skäl misshaglige personon. Små poemer, skämtsamma revyer och inlällen, oftast originala och, der så ej varit fallet, alltid med samvetsgrant angifvande af källan, ba omvexlat med uppsatser af mera allvarligt innehåll, Samtidigt förbättrades illustrationerna, hvilka dock ännu icke kunna täfla med andra af samma slag — en genomgripande förändring äfven häri lärer dock vara förestående, och små i allmänhet godt träffade porträtt meddelades af framstående män: af Sehlstedt, Sohlman och Faidherbe. Det sista numret innehåller asbildningen af Sven Adolf Hedin och Oustaf Ullberg. Det är -Najadens nye redaktör fr. 0. m. den 1 nästk. juli, Fredrik Barthelson, hvilken förut under signaturen Zero sörskaffat sig ett törfattarenamn med god klang, som förtjensten af Najadens— om uttrycket tillåtes — Suppryckniog i främsta rummet tillkommer, men vid sin sida har han en liten stab af yngre författare, flertalet förut äfven bekant för vår allmänhet och alla arbetande i den anda och för det mål, som numera utgör. den lilla tidningens hufvudsyfte. . Och detta är, efter hvad vi tro 088 veta, ingalunda att vilja uttränga de förut varande skämttidningarne utan att söka fylla ett utan tvifvel mångenstädes länge insedt behof af en dylik tidning, som förstår att hålla äfven skämtot inom vissa gränser. En sådan verksamhet önska vi af hjertat den bästa framgång. Måtte det lyckas Nasf jaden att i fråga om vissa af hennes kolleger nomina sunt odiosa! — bevisa sanningen af a den gamla satsen att umgänget med ett behagligt och bildadt fruntimmer förmår att tafslipa kantighsterna äfven hos de mest obyfaaade och tölpaktiga karlslokar! För oss skämtare är det, gudi klagadt, w ei heller lätt att vara alla till lags. , Blefvo vi icke sjelfva i skymningen härom aftonen i st, Trädgårdon vittne till följande oss selsv ved: 2—-: A HH HO 2——— 26 Co FO — — ,3 —2-?:tn5rem