Göteborgsposten – 4 september 1874, sida 1

gre än de flesta andra irakter bär i landet. Två elgar hade nyss blifvit skjutna på en gård, som vi passerade och en björn hade gått öfver landsvägen ett par dagar förut; en hare som vårt sällskap jagade med hund, kom löpande öfver gårdstomten, der flera personer suto, och räddade sig för den gången, emedan mörkret då inbröt. Det är aldrig nödigt att vara bekymrad för middagsmat här på Högfjellet, ty en timmes fiske i fjellvattnen skafsade oss, fem man, laxöring för minst tre måltider. Jag har sctt svenska blad meddela, att trälasthandlare och andra tänka hålla ett möte under hösten i Stockholm för att tala om trälasthandeln. Jag skall meddela det intryck jeg fått af akog och ekogshandeln under denna min resa. Att tala om, att de norska ekogarno snart äro uttömda, är rent af en löjlighet: å en sträcka af säkert tjugo norska mil passerade vi skogar med sågtimmer, som i allmänhet befinna sig på fasta händer. Den tid är nu förbi, då det var grosshandlarne i Kristiania eller engelsmännen, som föreskrefvo priserna. Ö:verallt hör jag det uttalas, att skogsegarne ru äro så rika, att de icke hugga en enda stock om de icke få minst de gawla priserna för i fjor höst. I vinter blir det nästan intet skogsbruk, emedan den tryckta trävarumarknaden i utlandet icke tillåter grosshandlarna att betala dessa priser. Dessa, som jag tror, fullt pålitliga omständigheter böra uoga ölvervägas om ett möte kommer till stånd. Öfver hufvud taget borde man icke försumma att inbjuda skogaegarne till eådant möte, då det nu för tiden väl ändock blifva de, som komma att bestämma marknadspriserna. Ett undaatag komma väl do icke få skogsspekulanter att utgöra, som i dyra tider köpt skog, hvilken de ru nödgas att realisera för att få pengar; men deras antal är försvinnande litet vid sidan af de gamla storkaxarne, som aldrig eålt en qvadrattum af sin jord eller skogsmark. Angåonde den nu afslutade Islandsfärden hör jag nämna, att man hos oss uttalat missnöjo med de adresser, som universitetet i Köpenhamn och atudenterna derstädes utfärdat till Island, dersöre att Norge, såsom vanligt vid dylika tillfällen, blifvit med flit åsidosatt och Danmark sökt att tillegna sig hvad som detsamma icke tillkommer. För öfrgt är här nu ovanligt tyst i det politiska lifvet. Stadens ungdom bereder sig för en storartad skyttefest på en af öarno i fjorden. Stadens besolknirg och isynnerbet damerna hafva skänkt premier, hvarjemte h. m:t konungen som exuapris gilvit en silfverkanna. 3 3n3n:::t..— -———— —