Göteborgsposten – 2 september 1874, sida 2

Urarjehanda. En ny skaldekonung har uppträdt i Falkenberg. Han är skomakare till professionen, heter Ankar och diktar sina qväden under det ban sitter på trefoten och drär rispen. Enär mannen är utrustad med ett ovanligt sjelfförtroende och belätenhet med sitt eget värda jag och sina skaldeprodukter, vore det orått att icke låta allmänheten få kunskap om dem äfven. Se här ett prof: Konung Karl den femtonde gick bort Från sina Kjäre vänrer Han sörj Å och saknad är Vid alla Nordens stränder Blå och Gula Liljokrans Du var Krönt med Kronoglands Ditt minne är och blic i Nord Uppå vår Kjära Fosterhjord Konung Karl, ditt Minne ej förglöms Ditt namn på IHimlahbvalvet syns Det står i Gyldae stilar satt Vi kan det se hvar Karlvagnsnatt Nordens Brudgom har gått Hem Till stora Brudgomssalen Han väntade han Kronan bar Nu är han fri från qvalen I Himlens Bonings Engla Rum Ea Brudgom stor i Mandom kom Han klädes uti Hsita Brudgomsdräkt Och Kronan blir väl honom räckt Du Bernadottes höga ätt Du har gjort Sverge got: och rätt Då har gett f:id och icke strid Da har varit mild och emot oss god Du har gett Jus blandt Svenska Folk Du har tagitt Okets svåra Tolk Vi vet väl nu ock på ett sätt Att verdera Fribetsrått Valsigna denna Höga Att. Jungfru Marias fotmått. I Nordamer ka säljes nu aflatsbref, hvilka i prydlig ram sramsälla ÅJungfru Marias äkta fotmatt — precist 18 centimeter långt. På öfra delen af sulan fianes madonnans bild, det öfriga upptager följande text: Riktigt mått af allersaligaste Jungfra Marias fot, taget efter den verkliga skon, som förvaras i ett kloster i Spanien. Påfven Johan XXII utfärdade 300 års aflat öt alla, som tio gånger kyssa denna form och läsa tre Ave Maria, hvilket äfven Clemens VIII bekräftat är 1603. Eftersom det för denna aflat ej finnes någon föreskrift, kan man erhålla den så ofta man vill och äfven uppoffra den till tröst för de arma själarne. Det är afven tillåtet att till himladrottningens större ära göra andra liknande former, och alia ha samma aflat. Maria, nådens moder, bed för oss! En ovanlig tågpassagerare. Med nedgående god-täget medtoljde nyligen till Hessleholm en liten, sämre klädd gosse, som genast med mössan i handen vände sig till de på perrongen stående personer, med anhällan om en slant, på det ban måtte kunna köpa biljett till Landskrona, dit han ämnade sig för att helsa på sin syster, som skulle inneha tjenst å Säbyholm. En af de tåget åtföljande konduktörerna berättade, att poikbytingen dagen förut ankommit till Eimhult, i närheten hvaraf hans föräldrar skola vara boende, och der på samma sätt bettlat sig till reskassa till Killeberg, samt att han vid hvarje station fortsatt samma industri. Ilar tog han sig dock före att försöka sammanskrapa medel för hela den återstående resan, emedan, som han på sin småländska dialekt uttryckte sig, ban helst ville resa på en gång. De närvarande sunno pysens uppträdande roligt; några satte sig i spetsen och det lyckades så att ban erhöll biljett, hvarjemte konduktören lofvade gifva honom mat och vid E-löf bjelpa honom tillrättaHuruvida föråldrarne kunnat vara bjertlösa nog att på det viset i verlden utkasta ett hjelplöst barn, kan naturligtvis ej här a!göras, dock är troligare att gossen af äfventyrslusta begifvit sig af på eget bevåg. Huru som helst synes den lille passageraren skapad att taga sig fram, och — hvem vet? — han vore icke den första smäländning, som kommit drifvande till Skåne och der gjort sin lycka. Från Shahens europeiska resa. Angående persermonarkens resa omtalas ännu i dag i enskilda kretsar åtskilliga mer eller mindre angenåma minnen. Bland de senare nämna vi följande. Ett i linnebrodering mycket skickligt fruntimmer i Berlin hade sörfåärdigat en näsduk, i hvars tvenne hörn kejsarparets utmärkt väl lyckade porträtter voro konstnärligt framstälda. Den erbjöds kejsarivnan för 500 tualer, men blet återskickad. Genom Shahens besök