Göteborgsposten – 2 september 1874, sida 1

— — ————— hus undertecknad petition om, att vezelmoratotium under en månad måtte beviljas och dels att proposition till ständerna aflätes, att 10 mill. rdr måtte af riksgäldskontoret utfärdas mot hypotek af sådana varor eller annan säkerhet, som kunde anses betryggande; men båda dessa framställningar underkändes af regeringen. Likvisst ansåg finansministern nu nödvändigt, att statamakterna vidtogo åtgärder för att underlätta den betryckta penningeställningen och rörelsen inom landet. Till ständerna öfverlemnade flaansminiatern, Gripenstedt, den 14 december en k. propositiop, i hvilken framhölls, dels det berättigade anspråk på etatsmakternas mellankomst för att afvärja den skada hvaraf allmänna välfärden nu hotades ocb till den störda jomnvigtens återställande, och dels att detta anspråk nade uttalats både inom representationen och i ansöknivgsväg af handlander och industriidkare i hulvudstaden. För att bereda en af behofvet påkallad tillfällig förökning i förlagskapitalet sör handel och näringar föreslog K. M:t-att ständerna skulle bemyndiga sina fullmäktige i banken att, med K. M:ts garanti, på ändamålsensligaste sätt å utrikes ort skyndsamt upptaga lån eller bereda kreditiv till belopp motsvarande 3 mill. rdr silfver att liqvideras senast inom slutet af år 1860. Jemför man det af finansministern föreslagna lånet — 12 mill. kronor — med det af så framstående affärsoch siaansmän som Schwan och Hierta påyrkåde obligationslånet å 30 mill; kronor, så är det lättfattligt hvarföre klander genast riktades imot regeringen derföre att. lånebeloppet var allt för knappt tilltaget; men finansministern hyste dea-bestämda öfvertygelsen att om de båda statsmakterna förenade sig om att återställa den störda jemnvigten, skulle ett sådant beslut blifva hka moraliskt verksamt fruktbärande, som den ifrågasatta uppoch utlåningen, och att beslutet om ett läns upptagande skulle hafva en lugnande verkan på stämningen bland aflärsmännen. Genom ett sådant beslut hindrades ock det betänkliga förslaget, som äfven blifvit väckt, att till understöd för handeln, jordbruket och öfriga näringar någon del af jernvägslånet borde anlitas, hvarigenom oberäkneliga förvecklingar kunnat uppstå. Vid den ifrågavarande k. propositionens föredragning (till remiss) på riddarhuset uppträdde endast en talare, grefve G. F. Liljenorantz, hvilken egentligen fäste sig vid huru de genom upplåning erhållna medlen borde utlånas: i bondeståndet remitterades den genast utan diskussion: i presteståndet uppträdde endast d:r Sandberg, yttrande sin önskan att bankoutskottet -måtto undersöka orsakerna till den närvarande törfärliga ställningen: i borgareståndet förklarade Lallerstedt sin belåtenhet med den k. propositionen, men ansåg bäst vara om tid vinnes om K. M:t bemyndigades upptaga lånet; af samma åsigt var Murön som ansåg att man föröfrigt ej beredde någon skyndsamhet åt negociationen om hvar och en skulle tillåtas vindicera sina egna tankars och åsigters törträfflighet (syftade på bankotullmäktige, isynnerhet Schartau) och yrkade remiss genast, hvaremot Ekholm ansåg att då mindre vigtiga frågor bordlades, skadade ej om denna fick hvila på bordet: han åtminstone beböfde betänketid. Dagen derpå instämde samma talare Åfallkomligt med regeriogen deri att 12 mill. kronor borde af bankofullmäktige upplånas, men deraf skulle 4 mill. i vanlig diskontväg utlånas, 5 mill. afses till brukshandteringensa hjelp, 2 2 mill. tilldelas manufakturdiskonten och 132 mill. ställas till regeringens disposition till lättnad för kommuner. Hörnsteir, sjelf bankofullmäktig, lät veta att fallmäktige icke i denna fråga blifvit hörda, var icke alls benägen för statsmakternas mellankomat till krisens afbjelpande och ansåg bäst vara att regeringen både upptoge lånet och utlånade medlen. Deraf drog Lallerstedt genast den slutsatsen, det icke skäl förefanns låta nämnde fallmäktige så bestyr med lånets upptagande. Björck understödde propositionen, och ansåg bankofullmäktige både kunna och böra besörja låneoperationen : att uppdraga lånets afslutande åt regeringen innefattade en afvikelse från de konstitutionela formerna. — Om lånets beböriga fördelning uttalades olika åsigter, men Murn ansåg att med tvisten derom kunde uppskjutas till dess beslut fattats om lånets upptagande. Ehuru bankoutskottet skyndsamt behandlade och afgjorde frågan (redan d. 14 december) ankom dock betänkandet till expeditioneutskottet först d. 21, emedan reservationornas uppsättande modtog 6 dagar. Hvad K. M: föreslagit, tillstyrktes af förstnämda utskott endast med den olikheten att ständerna skulle anhålla det K. M:t täcktes för svenska statene räkning å utländsk ort upptaga lånet eller kreditivet. Härigenom fick visserligen finans: ministern ett förtroendevotumn, men bankosull mäktige bereddes en törödmjukelse. Mot fram: ställningen, att lånet skulle upptagas, reserve