Göteborgsposten – 29 augusti 1874, sida 1

Stockholms-Korrespondens. Den 27 auguati. Knappt har den sensation, som framkallades genom de Sirömbergska och Lundqvistska förfalskningarne och bedrägerierna, något hunnit lägga sig innan en ny bedröflig tilldragelse åter bringar oro i sinnena, åter påminner om att vårt affärslife ljusa dagrar åtföljas af skarpa skuggor. En äldre borgare, som ärft förmögenhet och icke gjort sig känd för ett öfverdådigt lefnadssätt, om man än tyckt sig märka, att han som mången annan varit väl svag för den -honnette ambition, beträdes med att, i brist på andra medel för att uppehålla sina vacklande offärer, hafva upprepade gånger begått förfalskningsbrott. Man kommer härvid att tänka på att liksom kroppsliga sjukdomar emellanåt uppträda epidemiskt, så visar sig äfven förhällondet vara med själsåkommor som verka epidemiskt, med brott af enahanda slag, som, då de framstå talrikare än vanligt under en och samma tidsperiod, antyda ett befintligt moraliskt smittoämne. Den nu ifrågavarande personen, garfvaren O. Kullman, har väl icke ätnjutit någon större kredit eller stort auseende, men han bedref sedan flera år en garfverirörelse, som tycktes böra godt kunna föda honom och hans familj och betraktades såsom hvad man i dagligt tal kallar en beskedlig karl, en stackare, men den man iogalunda trodde i stånd till förfalskniog. Emellertid är äfven han påtagligen ett offer för denna falska hederskänsla, som tidningen Fosterlapdet för en tid sedan i en artikel ganska träffande skildrade såsom ett af de värsta sociala lyten och tyvärr. så allmänt, att litet hvar torde tveka om hvem som kan kasta första stenen. I nu förevarande fall är det icke summans storlek, som väcker vår uppmärksamhet, utan den omständigheten, att en man i sin ålders höst heldre drager öfver sig och sin familj brottets vanära än att erkänna sina affärers obestånd. Till och med vid ransakningen i går uti poliskammaren, der han, isynnerbet emellanåt, tycktes mycket uppskakad och medgaf, att hans affirsställning vore förstörd, angaf han sina tillgåogar till 60 å 80,000 kr., hvilket väl knappast kan vara annat än ett försök att viea ställningen bättre än hon är. Sin fasta egendom hade han sörsält d. 6 juni för 100,000 kr. (den är taxorod till 75,000), men på fråga, hur mycket hs:s erhållit kontant, sade han sig hafva glömt det. Händelsen är