Göteborgsposten – 27 augusti 1874, sida 2

— s;————————— — Det är såsom det skulle vara, förklarade mr Callender i belåten ton. Conyera är säker om att blifva earlens arfvinge. Förmå honom att taga steget fullt ut så snart som möjligt och gift er med honom i hemlighet. Earlen skulle få en ledning för sitt val af arfvinge, tror jag, genom ert företräde för en af de två unga männen. Han är mycket avgelägen om att förena Hawks Cliff med Cragthorpe, sade mr Callender skrattando. Hvad Desmond beträffar, tror jag, att hans utsigter till att ärfva Hawkhurstska förmögenheten ej äro värda ett öre, så vida han ej vinner er. Det tycktes som om dessa ord verkligen voro sanna, ty då de redo genom parkgrinden ut på stora landsvägen, mönstrade lord Hawkhurst, som var vid ett förträffligt lynne, sina unga följeslagare med en skarp blick och frågade: — Nå väl, Conyers, hvad tycker ni om vår uvga värdinna? — Hon är en mycket vacker ung dame, svarade Conyers med tillgjord hänförelse. Jag väntade mig att finna en fal ung qviona med tillräckligt många personliga brister för att uppväga fördelarne at hennes stora förmögenhet och blef helt öfverraskad vid åsynen af denna sköna och intagande unga dame. Denva Conyers entusiasm var fullkomligt tillgjord. Han beundrade visserligen Cragthorpe, men han beundrade ej särdeles dess förmodade egarinna. Åunu lefde hans kärlek till Beryl qvar, och om den också hade: var rit död, så var miss Windsors skönhetstyp ej i hans smak och skulle aldrig ha rört hans hjerta. Men han reson nerade inom sig så, att han en gång låtit hjertat fritt få göra sitt val, och hvad hade blitvit följden? Det dårak tigaste giftermål han någonsin kunde ha ingått — från hans nuvarande synpunkt sedt. Nu, då han på ett så behändigt sätt frigjort sig från Beryls anspråk, skulle har