Göteborgsposten – 27 augusti 1874, sida 2

nägot sör mig. Det är nog, att hon aldrig kommer att slå an på mitt hjerta. — Ab, strunt i ert hjerta! utbrast earlen harmset. Hvad är det ni fordrar? En ovgel från himmelen? — Nej, sir, svarade Desmond lugnt; men Jag har mitt ideal, och miss Windsor motsvarar det ej. Jag betraktar giftermål såsom något mer än en förening af händer och gods — såsom någonting hvilket rör en menniskas hela bestämmelse på jorden. Jag skulle aldrig gifta mig med en person, som jag ej älskade. Men om jag skulle älska, tillade han rodnande, om jag någonsin skulle finna den qvinna, som motsvarar mitt ideal, då skulle jag gifta mig med henne, äfven om hon ej vore annat än en gattiggerska. . — Don Quixote! sade Conyers med ett lågt skratt. — Gode Gud! utbrast earlen. Är ni en at de der förbannafle radikala, Desmond? — en af de der menniskorna, som vilja utjemna all rang och börd? Det var väl att jag fick lära känna ert bjertas mening. Ni skulle göra en gattiggerska till herrskarinna på Hawks Cliff, om ni egde det, tänker jag. — Om jag sunne en perla i gatemutsen, skulle jag visserligen plocka upp den, gifva den en så vacker infattning jag förmådde och bära den, sade Desmond kallt. Och på samma sätt om jag funne en perla bland flickor och jag verkligen älskade henne, mylord, skulle jag göra henne till min hedrade hustru och till herrskarinna öfver all min egendom, utan afsgende på om hon förut varit en tiggerska eller ej. Earlens ansigte uttryckte d ände för dylika åsigter. g y en afsky han k — Att gifta sig under sin rang är den största dårskap man kan begå, sade han bittert. Ej ens den vildaste passion kan ursäkta den. Jag vill ej ha någon gattiggerska till herrskarinna på Hawks Oliff, och jag