Göteborgsposten – 27 augusti 1874, sida 1

——— ———— — Baden och Homburg, sade hon suokande. Jag skulle tycka om att fylla detta stora hus med gäster. Jag längtar otåligt efter att komma till staden. Jag ämnar deltaga i sällskapslifvet denna vinter och förutser en lysande säsong. — Säsongen kommer med all säkerhet att bli lysande, om ni deltager i den, miss Windsor, sade Conyers artigt. Alla menniskor skola egna den nya stjernan i sällskapsverlden sin hyllning, och vi skola ej bli de som minst dyrka or. Miss Windsor såg belåten ut öfver detta smicker, men Desmond lät det ej åtföljas af någon artig harang, såsom hon väntat. Han var allvarlig och artig men tillbakadragen i sitt sätt såsom vanligt. Desmond var vid alla tillfällen artig mot en hvar, och mot lord Hawkhurst var han vördnadsfull. Conyera lät alltid sina böjelser och sin smak öfverensstämma med earlens; han visade sig vara en mycket uppmärksam lyssnare, och ehuru han var för klok att slösa smicker på sin höge slägting, var dock hans sätt mot earlen alltid utmärkt af en viss beundran och vördnad, som ersatte den finaste formen för smicker, Han gjorde sig förtrogen med lord Hawkhursts politiska bana, studerade hans tal, gjorde sig till ett eko at de fördomar earlen hyste och uttryckte samt var entusiastisk i sina loftal öfver allt, som han visste att lorden tyckte om. Gästerna tog afsked. Mies Windsor gick till fönstret och såg dem rida neråt allån. Hon hade ett tankfullt uttryck i sitt ansigte. — Hvad tycker ni om dem alla, Octy? frågade hennes onkel, i det han närmade sig och såg efter de bort ridande. — Jag tycker att lord Hawkhurst liknar ett gam. malt lejon, sade miss Windsor. Jag är till hälften rädd för honom. ! — Ja, han är en häftig, hämndlysten man, stolt som