Göteborgsposten – 25 augusti 1874, sida 2

ter hennes kalla resa, intet vänligt ord, ingen helt vanlig artighet; men någon sådan väntade Beryl sig ej heller. Mr Star vände sig plötsligt om, och hans ansigte såg hårdare och strängare ut än någonsin. Han gick några hvorf i rummet. Slutligen stannade han, stödde armbågen mot kaminhyllan och såg ner på sin unga slägtiog med ett uttryck af motvilja. 5 — Jag kan ej förstå, hvarföre ni kommit hit och väckt upp minnet af det förflutna, sade han. Hvarföre skulle jag uppväcka den slumrande oron i min själ för att tillfredsställa er nyflkenhet? Tänk om jag vägrar att säga er hvad ni begär att få veta? — Ni skall ej vägra det, sade Beryl med stadig röst. Jag skulle då söka upplysningen på annat håll. — Det finnes ingen, som kan gifva er sådane, ingen mer än min gamla hushållerska, som släppte in er här i huset, och hennes läppar äro förseglade medelst en ed, sade mr Star kallt. Det finnes ingen i denna trakt, som kunner till fläcken på mitt familjenamn — som ens misstänker tillvaron af en såden fläck. —Jag skall stenna här, till dess ni berättat mig alltsammans, gade flickan lugnt. Jag har rätt till att med er dela denna samiljehemlighet. Är ej mitt intresse deri större än ert? Jag har kommit en lång väg för att få höra donna hemlighet; och jag skall höra den. Hon betraktade honom blek och beslutsam, och mr Star måste inom sig erkänna, att, ung som hon var, egde hon sin fulla andel af den beslutsamma vilja, som karakteriserat hans familj, och derjemte en högdragen, kraftfull och oförfärad natur, som utan tvifvel var ett arf af hennes okände far. : — Det är ingen bebaglig historia att omtala, sade mr Star; men eftersom ni vill höra den, skall jag skynda att omtala den, på det ni må kunna gå. Er skurkaktige man visste, att jag är rik. Sade han någonting om min familj?