Göteborgsposten – 25 augusti 1874, sida 2

klaring af folkets tro och seder, särdeles hvad som vidkommer de germaniska, det är, de tyska och skandinaviska folkslagen. För närvarande är ban sysselsatt med samlingen af de gamla agrariska sedvanorna (förnämligast de vid skörden brukliga), hvilka till en del gå tillbaka till de aldra äldsta tider, styckevis hatva bibehållit sig liksom sönderbrutna delar af en stor mosaikbild der och hvar anda till våra dagar, men numera genom. det rationella landtbrukets glädjande framsteg allt mer och mer försvinna. Endast ett ganska omfattande och från socken till socken fullständigt samladt material gör det möjligt, att genom inre kritik med säkerhet sammansätta bilden, och att utfiona dess betydelse samt med bjelp af språkliga och historiska studier sätta hvart enkelt stycke uti dess rätta sammanhang. Vår nationala forntid, skandinaviska män! förenar sig uti det tidebvarf, då de flesta folkseder uppkommo, och endast våra gemensamma bemödanden knnna föra oss derhän, att utgrunda deras upphof. Tillaten mig derföre bedja Eder att genom beredvilliga svar på följande frågor, angående Edra hemlandsseder, bidraga till ett verk, som afser att bereda en grundval för studierna at våra tyska och nordiska folkseder, en samling af källor. 1) Finnas ännu uti Edert hem säregna bruk vid plöjning, såning, gödning, vid skörden af hö, spanmål, hampa, lin och potatis, vid tröskning, vid brytning af hampa och lin? förnämligast sädane, som icke vidröras uti de efterföljande frågorna. Man beder Eder att godtetsfullt meddela allt hvad derom kan erfaras! 2) Hurn går det till vid såningen? vid skörden? Mejas säden af bönderna med lien eller med skäran? Bindes den genast eller blifva slagen först qvarliggande? Förfares häruti olika med olika spanmålsslag? Gör man afseende derpå, att vinden bör falla på bondens lie o. s. v. 3) Biir skärandet af ax och bindandet af kärfven utfördt af samma pergoner eller af olika? (af män eller qvinnor? af främmande arbetare?) 4) Ges det vid säningen gamla sedvanor och meningar? Läggas till exempel på Palmsöndagen, Påskdagen o s. v. grenar af lönoträdet på linfältet, för att afvärja hagelslag och blixt? Sätter man om Midsommar qvistar från Majstången i sädesfälten? — Gälla vissa dagar (Måndag, Oasdag, Skärtorsdag o. 8. v.) såsom gynnsamma eller ogynnsamma för såningen af särskilda sädesslag? Gör man vid såningen afseende på månskifte, vissa former af skyarna, ljuset o. 8. v. — och på hvad sätt? — Göres afseende derpå, att såningsduken bör vara spunnen af ett sjnårs barn? Slår man vatten på första plogen? Sprutas något på första frökornet? Säger man att såningsmannen måste dö, om han glömmer att beså en rygg eller teg? — Företagas vid linsåningen vissa symboliska formaliteter, som skola åstadkomma, att linet växer högt? 5) Tror man på vidskepliga medel, att bevara åkerfalten för mask, skalbaggar, möss och mullvadar o. s. v. 6) Hafva bruk bibehållit sig vid skärandet af de första axen på äkerfältet, t. ex. att de första böra skäras korsvis, att den första halmen skäres af sjuäårs barn? Lägges första kärfven i ladan för mössen? eller företages med den något annat eget7) Orvserlemnar skördefolket till hemmansegaren efter den slutade sådesbergningen någon krona af ax eller någon qvast deraf? huru se dessa ut? och hvad sjunga eller säga de som öfverlemna den? 8) Särskild uppmärksambet bör man egna åt följande frågor: hafva egna urgamla seder bibehållit sig vid skärningen af den sista halmen, vid bindandet af den sista kärfven och vid tröskningen af sista bundten? Uti många trakter af Nordoch SydTyskland gitver man den sista kärfven formen at ett djur, eller den prydes med bilden at ett djur, allt etter olika trakter föreställande ett svin, en varg, en bock, en tupp, en bare eller en ko: och den sista kärfven får derefter namn af rågsuggan, halmbocken, vargen, tuppen, haren 0. s. v. Uti den sista linbundten invecxlas ibland en lefvande groda. Uti andra trakter, såväl i Skotland och England, som i Tyskland. och Norge, ända till slaviska nejder i östern, göres at sista kärfven en docka, som har menniskoskapnad, föreställande en man eller en qvinna, än utstyrd med kläder eller också endast med blommor och band, än utan prydnader med endast antydningar af hufvud, armar och genetålier. Denna docka benämnes i England barvestäame (skördefrun), maiden (juogfrun), kirndally, kirnbaby (korndocka, kornbarn) och i Tyskland Kornmutter, grosse Mutter, Weizenbraut, Haferbraut, der Alte, die Alte, die alte Hubne, das Kornmännehen ; i Danmark: Bygkjolling, Rugkjelling, Fok, Fukker, den Gamie; i Norge: Slåkajl (Slätterkarl), Skurekajl (Skördekar!); i Skäne: Sådaren. Den som skär sista halmen eller binder sista kärfven, bör göra korndockan. Man tillropar honom: Luti kärfven sitter bocken, tuppen 0. s. v., att han har den gamle och måste behålla honom. För skärandet at den sista kärfven brukar man uttrycket: Åatt få haren, att slå ibjäl bocken. Dockan föres högt på skördevagnen till ladan och der hälles mycket vatten öfver henne. Vid uttröskning göres ofta en sådan docka, hvilken af den som gör sista tröskslaget blifver kastad på lergolfvet till någon, som ännu icke har sintat sio tröskning. Denna person inbindes sjelf i en kärfve och föres på en handkärra igenom byn. Derpå följer en högtidlig mältid, dervid ibland dockan ännu en gång kommer på bordet i form af en kaka. Andra ställen ges, der den sista kärfven kallas på tyska för Gläckskorn, Stamm, Muttergarbe, eller på danska för Kong, Avreneg o. 8. v. Har man dylika bruk äfven uti Edra trakter? — kanhända ännu blott några qvarlemningar derat? — Huru kallas der den sista kärfven? Huru tillropar man den, som binder densamma eiler skär den sista halmen? Gores dockan efter alla sorters äkerfrukter, såsom råg, korn, hvete, ärter, hafre, potatis 0. s. v.? Iabindes en sten uti den sista kärfven? Någon liten ritning öfver den figur, som formeras af sista kärfven skulle vara välkommen. — IIvad företages med skördedockan på gården? 9) Ibland blifver den sista eller första kärfvea (resp. linbundten) qvarstående på åkern, som man säger för On (Oden), Odens bästar, för Noa eller Nimrod, för dvergarne, för:trollet, för tiggaren, för glo-son, för gråf-son. I vissa trakter är det bruk, att stänka öl eller vin på dem. Ålven lemnas ett stycke af skördefältet omejadt för de fattiga. Har man hos Eder äfven sådana plägseder? — Man ber om speciel. berättelse. 10) I. några trakter bruka skördearbetarna att åt bönderna afskära kälbufvnden i trädgården, om de vid inkörningen af sista lasset icke traktera dem. Särskilda bruk iakttagas vid kullkastningen af den hemkomna skördevagnen. — Vet man uti Edra trakter om något sådant. 11) Ibland göres efter slåttern det bråkiga vattnet, det vill säga, ea tistelbuske lägges tillsammans med krusbär och vinbär in uti ett fat med vatten och det hela öfvertäckes med nässlor, hvarefter de närvarande kappas att gripa etter bå Sker ae