Göteborgsposten – 24 augusti 1874, sida 2

Fran Utlandet. Under senaste dagarne hafva hvarandra motsägande rykten varit i omlopp angående erkännandet af Spanien. Nu finna vi af den officiösa preussiska pressens uttalanden, att ingen makt ännu formelt erkänt Madridregeringen, utan kommer sannolikt detta formela erkännande att dröjas med, tills det kan göras genom ett gemensamt steg af makterna. Så yttrar Prov. Corresp.: Man erkänner öfver allt, att regeringarne finna sig af mensklighetepligter föranledda till ett steg som, utan att innehålla någon faktisk inblandning i Spaniens inre angelägenheter, likväl torde på ett verksamt sätt bidraga till att få slut på ett barbaristuppror och till återställandet af ordnade förhällanden på andra sidan Pyrenerna. Ett sådant steg måste isynnerhet anses vara lämligt vid en tid, då representanterna för de civiliserade staterna äro på kejsar Alexanders af Ryssland högsinnade uppmaning samlade i Bryssel för att skaffa erkännande från alla sidor åt humanitetens fordringar äfven på krigföringens område. Grundad förhoppning förefinnes, att de europeiska makterna skola lemna sitt bifall till riksregeringens förslag och i öfverensstämmelse med henne intaga mot Spanien en hållning, som är på förhand bestämd genom fredens och humanitetens intressen. Man skall ännu i Berlin sakna Ryselands svar på den tyska rundskrifvelsen i saken. Afven påfven säges vilja erkönna Madridregeringen, om Frankrike England och Österrike föregå. Enligt hvad telegram till oss angisvit, har franska regeringen låtit i nationalförsamlingens ständiga utskott atgifva den förklaring, att hon endast för att icke stå isolerad förklarat sig villig att erkänna Madridregeringen. Och då Larochefoucauld (naturligtvis har telegrambyrån förvrängt detta namn och deraf fått Larochetulon, såsom det telegraferate) sade, tt Don Carlos möjligen kunde komma att bestiga Spaniens tron samt då lägga i dagen, att han hyste agg till Frankrike, svarade utrikesministern Decazes, att Madridregeringens erkännande endast bekräftade ett faktum, men hvarken innehöll erkännande af någons rätt eller af någon princip. — Häraf framgår, att det, såsom vi förut antagit, är blott regeringen Serrano, som makterna erkänna, men derför icke den republikanska statsformen i Spanien. Allt beror således på, burn länge denna regering skall kunna hålla sig, och detta återigen beror deraf, om Madridregeringens trupper skola kunna innan vintern tillfoga carlisterna något afgörande nederlag. Men härmed ser det något problematiskt ut. Åtminstone berättas det, ehuru från carlistisk källa, att regeringsgeneralen Moriones, som häromdagen stod i Larraga, framryckt för att förena sig med general Zabala, hvarefter de skulle båda göra ett gemensamt angrepp mot Estella; men skall Moriones härvid kastats tillbaka af carlistcheten Dorregaray. Afven en annan framgång hafva carlisterna vunnit, i det deras general Tristany, såsom förut nämnts, tagit den vigtiga fästningen Seo dUrgel, hvarest en betydande krigsmateriel föll i deras händer. Carlisterna säga, att de rönte det mest förbittrade motstånd; madriddepescherna deremot påstå, att fästningen föll i carlisternas händer genom förräderi. Inom regeringshären råder, isynnerhet bland officerarne, etor oenighet, i det att hären vill bli af med sin öfverbefälhafvare Zabala och ersätta honom med Moriones. Englands regering har offentliggjort en del skrifvelser om slafbandeln, och särskilt intresse knyter sig vid ett bref från löjtnant Cameron, hvilken undersökt de i fråga varande förhållandena i öetra Afrika och kommit till den slutsats, att man skulle för mindre än 1 mill. p. sterl. kunna anlägga en iernväg så långt in i det inre af Afrika (till Udtjidtu), att en regeloch lagbunden handeleförbindelse skulle derigenom vara tryggad, och slashandeln skulle dermed äfven vara tillintetgjord på hela denna sträcka. Förf. påstår, att redan nu så mycket utföres till dessa trakter, att den påtänkta jernvägen skulle kunna gitva 5 pret vinst, men utförseln skulle naturligtvis snart stiga, alldenstund landet är i och för sig rikt nog, och på jernvägen skulle man kunna forsla bomull, ehum, palmolja, kaffe o. a. i stora massor. Dertill skulle det ej vara svårt att utvidga nätet genom bibanor till Tangsnyikaoch Victoriasjöarne. Kortligen ett helt, men kanske något fantastiskt jernvägsperspektiv i det inre Afrika upprul