Göteborgsposten – 24 augusti 1874, sida 2

de hon. Ni hade några uppgifter deri, om hvilka jag önskar upplysning. — Öm ni önskar veta, huru jag ämner disponera mina penningar, sade mr Star, kan ni lätt bli tillfredsställd. Jag har gjort ett testamente, hveri jag skänker mina penningar till en barmhertighetsanstalt. Och naturligtvis är ert namn ej nämndt i testamentet. — Jeg bryr mig ej om era penningar, sade Beryl, i det hennes ansigtes rodnad blef ännu djupare. Det är ej derföre att — Mr Star kastade en blick ut genom fönstret, då hon tystnade. ; — Är er man utanför? frågade han. — Nej, jag är ensam, svarade Beryl torrt. Min man är död. — Död? Död, sade ni? — Ja, han dog för några veckor sedan, svarade Beryl. ; — Doe! Omöjligt! Ni bar ju ej sorgdrägt, sade mr Star misstänksamt, i det han granskade hennes kläder. — Noj; hvarföre skulle jag bära sorgdrägt, då jag ej sörjer? frågade Beryl, i det hela hennes ansigte nu öfverdrogs af en passionerad glöd. Jag har inga tårar för honom. Jag vet ej nu, att jag någonsin älskat honom, men han var den förste i hela verlden, som gjorde mig en kärleksförklaring; och mitt hjerta intogs af varma känslor för honom. Jag trodde, då jag gifte mig med honom, att jag älskade honom; men om det var kärlek jag då hyste, har den helt och hållet brunnit ut i mitt hjerta. Jag hedrar ej ens hans minne. (Forts)