Göteborgsposten – 19 augusti 1874, sida 1

för en lyx, som stundom förbiser det ändamålsenliga i beklädnaden för utstyrselns prydlighet för ögat. Iogen kan väl också säga, att träskor äro just så prydliga, och allraminst Passa de för ett sällskapslit på rörlig fot; men i Skåne och Blekinge komma de ännn i vissa orter väl till pass, och de borde vid en del arbeten öfverallt kanna användas. I samma afdelning återfinna vi äfven Borås väfekola med tvenne väfstolar, en för sjalar och en för mattor, och tycktes såväl mönster som utförande, eå vidt vi kunde förstå saken, värda all uppmärkeamhet och erkännande. En annan väfstol var sysselsatt med så kallad Flossaväfnad, genom hvilken de mjukaste och prydligaste mattor kunna tillverkas. Sagde väfoad, eller bråderi, lärer förut varit allmännare här i landet, men den var utdöd, vär fru Hanna Winge i Stockbolm efter ett par gamla bondväfnader åter föreökto densamma. Mattorna tillverkas hufvudsakligen af små i olika färgskiftningar lagda ylletrådstumpar, som sättas på tvären in i hvad man skulle kunna kalla varpen och der fastväfvas eller fastknytas. Bland många andra intresseväckande prof på handaslöjd hinna vi nu endast omnämna det träsnideri, som sysselsätter J. P. Östergren från Kronobergs län; vi nämna det icke, emedan vi anse det af särdelee stor betydelse på utställningen, utan mera derföre, att kring de uppstälda små träbelätena — bland andra ett helt bordsällskap af rätt lustiga figurer — alltid en stor mängd åskådare samlade sig och af dem syntes hafva stort nöje. Detsamma måste väl sägas om. fröken Louise Sparres spetaknypling. Den fans icke upptagen i den förteckning på den arbetande elöjden, som vi förut bekommit, men allmänheten gjordes särskildt uppmärksam på densamma genom följande välvilliga tillkännagifvande i Mariestads Veckoblad: sDet berättas nu med visshet, att hr grefve Erik Sparre ämnar uti den arbetande slöjden insätta sid egen dotter fröken Louise Sparre knyplande spetsar, och man kan icke annat än högt värdera detta hr grefvens sätt, att häfda arbetets ära, lika mycket hedrande för honom som för den unga, fint bildade damen, som åtagit sig att så offentligen uppträda, för att höja en husflitsgren, som egentligen hör till en svunnen tid. Kring fröken Sparre, knyplande spetsar, sågo vi ock alltid en intresserad krets samlad, och säkert är, att honnes närvaro, om den också icke bidrog så väsendtligt att främja en nyttig husslöjd, dock Lillustrerade denna afdelning på ett, synbart nog, anslående, sätt