Göteborgsposten – 19 augusti 1874, sida 1

Från landtbruksmötet i Mariestad. II. Om utställningen af kreatur, redskap och verktyg syntes i hög grad tilltalande, kan man deremot icke påstå, att de utställda föremålen inom Grupp III helt och hållet motevarade förväntan, åtminstone icke om man för en dylik täflan gör anspråk på on mångfald af alster af utmärktare beskaffenhet. I främsta rummet torde detta gälla växt-, ladugårds-, trädgårdsoch skogsalster samt alster af fiske, hvilka, vid jemförelse med hvad man på detta område vid andra tillfällen sett här i landet, föreföllo temligen svagt representerade. Om de olika utetällningsföremålens mer eller mindre förträffliga beskaffenhet kunna vi så mycket mindre ytra oss, som det var omöjligt att inlåta sig på någon profning, och vi icke heller lyckades påträffa några kännare, som kunde upplyea oss om, burn de olika sorter, som kunde smakas, fallit dem i smaken. Vid en blick in i de afdelningar, der smör och ost — förmodligen af utmärkt beskaffenhet — voro utstälda, kunde också ingen håg att inlåta sig på något smakande väckas, då icke blott de utstälda föremålen buro spår af det ursprungliga och onekligen på viest sätt beqväma sättet att begagna fingrarnes omedelbara biträde, utan man äfven med egna ögon kunde taga kännedom om den praktiska tillämpningen af denna metod. Ostarne voro visst icke många, mon de sågo emellertid rätt hederliga och anständiga ut, der de lågo på långa afstånd, som om de bade varit för blyga att komma i hvarandras närhet. En del at de hithörande alstren äro dock kända och högt värderade förut både i inoch utlandet. Detsamma gäller väl också de här utstälda konserverade fisksorterna, hvilka dock naturligtvis skulle taga sig klent ut vid jomförelse med de rikhaltiga sortiment, som på andra ställen blifvit utstälda för allmänheten. Medan matvarorna äro på tal, må dock nämnas, att hr A. Heyman i Vårgårda erhållit pris för gryn, det enda ätbara, som, eå vidt vi ännu kunnat inhemta, af prisdomarne på denna afdelning utmärktes. Att utställningen af torf skulle ådraga sig uppmärksamhet, var gitvet, då Westergötland på senare tider börjat producera sådan särdeles god vara, både kultorf och rörtorf, och då hvar och en, som har en bostad att hålla varm och ett kök att koka i — för att icke tala om dem, som kunna använda torf för industriella behof — gifvetvis måste hafva en liten tanke för vedpriserna, hvilka, om de också gått ned något uppåt landet, dock i Göteborg med framgång tyckas sträfva stt hålla sig uppe. Ni får ursäkta, hr redaktör, denna tilllämpning på de närmaste förhållandena. Eder referent har sträfvat att abstrahera itrån allt personligt, men chasses le naturel, il rovient au galop, och, naturligt nog, tänka väl alla menniskor oftast också litet på sig sjelfva. I det forna ridhuset, som väl fick anses såsom utställningens medelpunkt och inom hvars väggar mötets öppnande genom landsböfding Malmstens helsningstal försiggick, hade man samlat största delen af fabrikeoch handtverksalstren, hvilka här föreföllo mycket väl ordnade, hvarjomto rummet var prydt med dekorationer och väggarne med namn på några stora svenska industriidkare, Jonas Alströmer, Sven Eriksson på Rydboholm m. fl. Inom denna afdelning intogo, så vidt man vid en flyktig undersökning kunde döma, väfnaderna — Elfsborgs läns inom hela landet välbekanta, förr genom gårdfarihandel spridda slöjdalster — en framstående plats, Men synbart var, att det numera icke är en enklare handaslöjd, som här bringar sina idkare en blygsam vinst: den med djupare beräkning utarbetade, mera invecklade redskapen, maskinerna, har trängt in öfverallt och på mera enstaka håll utbildat en näringsgren, som behöfver en mera storartad handelsverksamhet för afyttringen. Det var också icke Elfsborgs läns för samma näriog förut kända landsorter, som här ensamme bade gröfre eller finare alster att framvisa: städerna hafva kanske också lättare än landsbygden att drifva denna näringsgron i stort. Visserligen funnos här Rydboholms fabriks tillverkningar, Sven Andersons i Kinna Sand prisbelönta bomulls-, halfylle-och linne-tillverkning samt Carl Pehrsson C:o likaledes prisbelönta pläder, sjalar och halfyllen, men städernas tillverkning intogo också nu en plats vid dessa landsortsfabrikera sids; och bland dem framstodo, såsom ock af pris