Göteborgsposten – 18 augusti 1874, sida 1

segern i voteringen, ty punkten återremitto rades medelst 52 röster mot 41 — och de öfrigt 59 punkterna derjemte, hvarföre — angalt dock icke. Statsutskottet stod likväl fast vic ein förut uttalade äsigt i 3:dje punkten, oct nu afslogs den på riddarhuset efter en ytters Lflig debatt. Odet togade emellertid så, stt sedan grundskattefrågan vid påföljande riksdag (1850—51) genom en ny k. proposition gjorts till föremål för ständernas behandling, hade, till följd ai en mellan konung Oscar och Sandströmer inträffad ruptur, finansportföljen plötsligt blitvit ledig, så att Sandströmer icke kom i tillfälle att föredraga och inför K. M:t afgifva yttrande rörande de af ständerna i grundskattefrågan fattade beslut. Detta åliggande tillkom statsrådet Gripenstedt såsom tillförordnad finansminister.) Då denna föredragning d. 10 oktober 1851 skedde, ansåg sig G. böra erinra derom, att ständerna visserligen beslutat att räntorna skulle af de skattskyldiga lösas med penningar efter ett tioårigt medelpris, men att dertill fordrades vid verkställigheten särskilda reglor för årsprisets bestämmonde, hvarom ständerna med erforderlig noggrannhet icke yttrat sig, hvadan G. tillstyrkte E. M:t att, hvad ständerna i öfverensstämmolse med K. M:ts proposition beslutat, måtte gillas och bifallas, men att Lintill dess frågan om grundräntornas förenkling af K. M:toch rikets ständer slutligen blifvit afgjord (d. v. s. bestämdt blifvit buru med årsprisets uppgörande skulle tillgå) någon åtgärd i förberörde afseende icke, hvad sättet för de indelte räntornas och tiondens utgörande beträffade, måtte ega rum. I sammanhang härmed hemställdes, att kammarkollegiets utlåtande måtte infordras ötver hvad ständerna i fråga om grunderna för markegångsprisens bestämmande anfört. Det är möjligt, till och med troligt, att om Sandströmer varit föredragande, skulle icke han hafva lagt någon vigt vid den antydda formfrågan, ehuru 75 8 reg.-formen blifvit öfverträdd, utan buggit af knuten för reformens fortskyndande, men ett sådart förfarande ansåg icka G. öfverevsstämma med grundlagen, utan förfor som ofvan är antydt. Men denna havs åtgärd upptogs så illa af borgareoch bondeständets ledamöter i konstitutionsutskottet vid påföljande riksdag (1854), att de (med 12 röster mot 11) förständigade justitieombudsmannen att ställa statsrådet Gripenstedt och de siu ledamöter i konseljen, hvilka med honom instämt, under riksrätt. Till denna åtgärd bletvo de antydda utskottsledamöterna väsendtligen istigerade af en man, som just då led af linslagen ärelystnad. Riksrättsåtalet började l. 8 maj 1854, således under pågående rikslag. I sitt till riksdagen afgifna memorial beonade justitieombudsmannen Theorell, att han endast åberopade konstitutionsutskotteta till honom aflåtna skrifvelse och förklarade, att an för egen del icke hade något att tillägga. (Forts.) —