Göteborgsposten – 18 augusti 1874, sida 1

1 man, 40 är, I aug. Getle. Johan Åugust Gripenstedt. En minnesteckning. Ministöron af den 10 april (1848) bör jade sin bana under ganska kritiska förhållaa don. Redan d 31 mars hade K. M:t begärt att ständerna skulle välja ett hemligt utskott d. 5 april verkstäldes valen till detsamma, och kort derefter erhöll utskottet del af den yttre politiska ställningen och af de underhandlingar, som blifvit inledda i anledning af de stridigheter, som uppstått mellan konungen at Danmark och hans tyska undereåter. Sedan den nya ministåren kommit till styret, aflät K. M:t d. 4 maj till statsutskottet proposition om anvisandet af ett särskildt kreditiv (å 2 mill. rd? banko) till betäckande af kostnaderna för de af K. M:t nödige ansedda rustningar, som af dåvarande politiska förhållanden kunde påkalles. Redan fyra dagar derefter tillstyrkte statsutskottet — utan reservation från någon dess ledamot — hvad K. M:t begärt. I den k. skrifvelsen antyddes, att, eburu K. M:ts lifliga önskan vore, att den politiska ställningon i Europa icke måtte för de förenade rikona medföra någon rubbving af de utat fredens lugn härflytande tördelarna, fordrade dock en nödig försigtighet, att man ej vore oberedd på de händelser, som af nämde politiska ställning tilläfventyrs föranleddes: att synnerligast de senaste tilldragelserna inom ett granurike, hvilket utgjorde föremål tör svenska folkets varma deltagande, kunde påkalla, att Sverige för skyddandet jemväl af egna dyrbara intressen, icke underläte att lomna dot understöd som ifrån Danmark blifvit begärdt; men att K. M:t, innan ett så maktpåliggande beslat fattades, ville lemna ständerna tillfälle att efter noggrann pröfoiog uttrycka sina åsigter rörande nationens offervillighet. På riddarhuset inleddes frågans behandling af statsministern för utrikesärendena frih, Stjorneld med ett särdeles kort skriftligt ,anförande, hvilket, enär friherren hade en svag röst, upplästes af riddarhussekreteraren. Åndamålet, upplyste srib:n, med de rustningar K. M:t vore sinnad företaga, vore endast att uppträda till försvar för de danska arfländerna, hotade af ölvermaktens inkräktning, att lemna stöd åt de pågående underhandlingarne och slutligen att förekomma de vådor för nordens politiska jemvigt, hvilka kunde blifva en söljd at våra danska stamförvandters försvagandeDerjemte erinrade frib:n, att den tvist, som varit upphof till de beklagliga händelser, hvilka föranledt den k. propositionen, icke egdo något inflytande på Sveriges ställning till de krigförande makterna, emedan hertigdömet Slesvigs införlifvande med Danmark, eller med tyska förbundet, i främsta rummet angår de stater, Ryssland, England och Frankrike, hvilka genom besvurna fördrag garanterat danska kronans besittning, och att således de förenade rikena blott i samråd med dessa makter böra taga någon del i denna frågas slutliga afgörande. Riddarhusets konservåtiva ledamöter hade icke byst några sympatier för den minister, som nyligen atgåti: de hyste ändå mindre sympatier för den nya ministören; men endast de mest prononcerade motståndarne till Oscar I:s regoringesystem ansågo sig dock kunna uppträda, likväl icke mot beviljandet af de begärda 2 millionerna, såvida — yttrade v. Hartmansdorff — de användas till rustningar för en beväpnad neutralitet inom de förenade rikenas lardamären, äfven om dermed något anuat icke vanns, än att förskaffa vår armå och flotta en utredning och öfning, hvaraf de genom en allt för stor sparsamhet å rikets ständers sida hittills varit i saknad. Då ständerna enligt grundlagen icke egde rättigbet förklara krig eller deröfver yttra sig, ansåg tal. att, om de skulle nedlåta sig i en dylik förklaring, borde de ega tillgång på de upplysningar (meddelade hemliga utskottet), hvilka vore nödvändiga för att på sätt konungen äskat uttrycka sina åsigter i ämnet. Men egentligen erböll icke v, Hartmansdorff at sina politiska vänner något verksamt — WT. 3