Göteborgsposten – 18 augusti 1874, sida 1

r härstammande från menniskohand, emedan väsentliga e hannetecken hos dem för ett sådant förhållande sakSÅ nas. Hr Dessor varnade för att afgifra förhastade II omdömen om en så vigtig sak, då man ännu ej hade Å tillräckligt material för att säkert afgöra frågan. Å Detta gaf hr Hamy anledning att påpeka, att flintvf fynd från öknen vid Thebe i Egypten fullkomligt liknade fornsaker från Perigordshålan, hvilka otvitvelaktigt varit begagnade af menniskor. ån Hr Engelhardt meddelade derefter åtskilliga uppgifter om fynd i danska grafhögar från jernäldern ef ett slags med runor försedda minnesstenar; sådana hafva äfven blifvit anträffade i Sverige, men från det öfriga Europa voro de nästan okända, i det att blott en enda der anträffats neml. i Schweiz. Sammankomsten afslöts kl. 31 e. m. . Eftermiddagens sammanträde, hvilket var mindre talrikt besökt, dels emedan en del af kongressens ledamöter rustade sig till afresa, dels på grund af den förestående kungliga festen på Drottningholm, var en så kallad sance libre och leddes af hr Hildebrand d. ä. Den förste talaren, som uppträdde, var hr de Baye, hvilken höll ett föredrag om en i Champagne belägen grotta och om der gjorda fornfynd. IIr Bellucci redogjorde derefter för åtskilliga italienska fynd från de tillslagna stenverktygens och från bronsålderns udehvarf. Sedan hr H. Hildebrand meddelat några upplysningar för de utländska kongressledamöter, som ämnade afresa samma afton erhöll hr Lorange ordet och uppläste ett föredrag om jernåldern i Norge och om de resultat, hvartill han kommit på grund af gräfningar, hvilka pågått sedan nio år (tillbaka. Talaren förklarade, att man inom den norska jernåldern kunde urskilja trenne olika perioder. Den första karakteriserad genom förekomsten af talrika högar, som innesluta brända lik, bvilkas aska och ben förvaras i urnor, och som äro åtföljda af bronsoch jerotöremål, tillsammans med liket lagda på bålet; denna period visar icke något spår af sromerskt inflytande. Andra perioden uppvisar deremot ett börjande sådant, och man finner då i högarne föremål at brons och guld; så är en vas med romersk inskrift, den enda i Skandinavien funna med undantag af den i statens historiska museum förvarade, som är helgad åt Apollo Grammus och funnen i Vestmanland, anträffad i ep norsk grafhög från denna tid. Tredje perioden utmärkes gevom den ständiga förekomsten af föremål, hvilka antiogen äro af romerskt ursprung eller visa inverkan af romersk kaltur. Talaren framstälde den åsigten, att jernåldern i Norge vore mycket gammal, och att man der skall lösa frågan om dess första början i norden. Ir Oppert höll derefter ett långt föredrag om språkens sörhallande, hvilket gaf hr Landberg anledning att framställa några frågor till besvarande af hr Oppert. som också i slutet af sammanträdet gjorde gå. Hr Schasshausen förevisade några smycken af bernsten, hvilka funnits i närheten af Kertsch på Krim, hr H. Hildebrand uppläste stycken ur en afhandling af hr Aspelin om jernåldern bos den finnovgriska rasen, hrr Desor och Lerch hollo ett par korta anföranden, hvarefter detta sammanträde, det sista i och för diskussion under denna kongress, afslöts inemot kl. half 5 e. m. Festen på Drottningholm. För att föra kongressens ledamöter ut till Drottningholm, dit de samtlige, så väl insom utländska, af konungen inbjudits, lågoilördags e. m. vid Riddarholmen Sköldmon-och fyra enskilda ångbåtar, Garibaldix, Esalas Tegnår, Eskilstuna och Vesteräs, färdiga. Väderleken var tyvärr ganska missgynnande, och regnet föll i strömmar, hvilket dock ingalunda afhöll kongressmedlemmarne att begagna sig af den kungliga bjudningen. Längs stranden af Riddarholmen syntes ett stort antal åskådare, hvilka tycktes, trots regnet, med stort intresse betrakta dem som gingo ombord å fartygen samt sedan med lika deltagande åskåda afresan. Kl. något efter sju lade fartygen ut och anlände efter tre fjerdedels timmes färd till Drottningholm, der gästerna, till ett antal af 8 a 900, mottogos med musik af Andra gardets musikkår, som hade sin plats på stora yttre trappan åt sjösidan. Sedan gåsterna aflemnat sina ytterplagg i bottenvåningen, begåfvo de sig till stora våningen, uppför den präktiga stora trappan, hvilken var mattbelagd och rikt upplyst samt gaf en i sanning praktfull anblick, som tycktes göra ett högst behagligt intryck på de talrika främlingarne. I öfra våningen stod Svea gardes musikkår och utförde en festmarsch. Gästerna spridde sig sedan i festvåningen och samlades i synnerhet i den stora, med porträtt af konung Oscar den förstes samtida regenter prydda, salongen. Bland de närvarande märktes samtliga i Stockholm närvarande medlemmar af svenska och norska statsrådet, riksmarskalken, serafimerriddare, medlemmar af corps diplomatique, uppvaktande vid det k. hofvet, tjenstemän i utrikesdepartementet samt kongressens presidenter, vice-presidenter och alla de ledamöter, som velat begagna sig af den kungligt storartade gästtriheten. Ömkr. 80 damer gåfvo en ökad glans ät festen. Omkring kl. half nio inträdde konungen, drottningen och enkedrottningen i stora salongen, der de kungliga samtalade med flera af de närvarande. Förtriskniogar kringbjödos flitigt, och lifligt samtalande grupper syntes öfverallt i de vackra salarne, der i synnerhet de utmärkta gobelinerna beundrades. Strax efter kl. half tio begäfvo sig de kungliga, ätföljda af alla sina gäster, till nedre våningen, der en särdeles rik souper var anordnad vid fjorton särskilda tafflar. Tilf den kungliga tafleln voro särskildt inbjudna de förnämsta af de närvarande gästerna, och der föreslogs konungens skål af danske kultusministern, excellensen Woorsae, som af konungen besvarades med en skålför arkeologiska kongressen. Omedelbart efter souperns slut begåfvo gasterna sig ut på stora trappan och bländades der af den lysande anblicken af de långa ljuslinier, bildade af warschaller, som anbragts på Drottningsbolmsbron och dit ledande väg. Sedan inskeppningen egt rum, och då konungen visade sig i ett äf slottets upplysta fönster uppstämdes lifliga hurrarop från ångbåtarne, hvilka derpå, den ena efter den andra, lade ut från bryggan och under ett mer gynnande väder än på borttärden anträdde hemresan. Flera af sommarställena vid denna del af Mälaren voro smakfullt upplysta med färgade lyktor och bengaliska eldar. Isynnerhet märktes äfven denna gång liksom vid hemtärden från Gri; sholm, det slagtaremästaren Wallin tillhöriga Klubbensberg, liksom grosshandlaren L. O. Smiths villa vid Karlshäll samt ingenioren O. Frestadii vackra Smedsudde. Fjärden mellan Marieberg och Karlshall erbjöd en uiomordentligt vacker anblick i den mörka natten. Der hvimlade det af stora och små båtar, alla med kulora lyktor — en Åvenetiansk fest-, såsom främlingarne uttryckte sig. Karlshäll och Smedsudden pruakade derunder fortfarande i all sin glans, och de bengaliska eldarne, som då och då upplyste löfmasSorna, samt ett Ovanligt rikt och smakiullt tyrverkeri från det förra af dessa två ställen fulländade den magiska anblicken och framkaliade lifliga bifallsrop fråu de förtjusta främlingarne. Vid midnatt landade flertalet af Ångtartygen åter vid Riddarholmen. Kongressens afslutande. I söndags kl. 2 e. m. afslots kongressen högtidligt, och holl grefve Henning Hamilton dervid följande tal på franska språket: Ers majestät, mina damer och herrar! Den sjunde iaternationela antropologiska och forhistoriskt arkeologiska kongresseu har slutat sina arbeten. De förhoppningar, som blotta åsynen af denna lysande församling ovilkorligen mäste framkalla, hafva gått i tullbordan. Betydande materialler bafva s lata för läsningon af An . — Zz,