Göteborgsposten – 17 augusti 1874, sida 1

—————— —— untressant att erbjuda, förklaras ja lätt af de efcerfrågan, som dessa redskap vid ett omsorgs fullare skött och mera lönande jordbruk sam betydligt höjda arbetepriser måste röna, 64 snart man bär, likasom i fråga om jernvägarne för en 15 å 20 år sedan, börjat arbeta sig ifrån den föreställningen, att vår marks be: skaffenhet omöjliggjorde deras användande. Då vi redan förut redogjort för de pris som utdelats för kreatur och skördemaskiner vilja vi nu endast tillägga något litet, om bvad som bär ådrog sig särskild uppmärksamhet. Hästutställningen omfattade, eåsom vi at verkliga kännare sörnummit, ett öfverraskande godt urval af öfver 100 nummer srån den lätta, eldiga araben och epänstiga engelska thoroughbredse ända till den osormliga Olydesdalshingsten, hvars närmaste anförvandter länge varit kända äfven af dem, som icke äro hästkarlar, eäsom 4. k. elefanthästar eller engeleka bryggarhästar. Westergötland täflar ju ock med Skåne om att vara det landskap, inom hvilket hästafveln i Sverge bäst vårdas, och länge hafva här enskilda personer gjort betydliga uppoffriogar för att skaffa goda beskällare och äfven afvelaston. Det var också synbart det lifligaste intresse, som förmådde både herrar och damer att traska omkring i emutsen och trängseln utefter den långa spiltraden eller att i timtal stå på tå under regnskurarna omkring ringeo, inom hvilken hästar leddes. Främst i radep bland hingstarne stod och ställdes allmänt det exemplar af den på sista tiden införda anglo normandiska racen, som blifvit utstäldt af frih. F. v. Essen på Kaflås; och det är väl temligen antagligt, att af alla importerade racer denna lämpar sig bäst för våra hästbobof i allmänhet, sedan de icke längre kunna fullt tillfredsställas af helsingeller jemtlandshästen qller andra balfnorska hästar, hvilka passa mindre väl för slältbon eller hos hvilka man saknar Lädlare blod och rena former. Inom ringen såväl som i spiltan ådrogo sig äfven, utom fullblod, halfblod och hr Evers arab, bland fisare hästar åtskilliga askowlingar af Ottendyhingstar en välförtjont uppmärksamhet, hvaremot Flyinge stuteri var temligen svagt representeradt och Strömsholme nästan icke alls, hvilket man möjligen kan anse som en följd af den misslyckade förstärkning af små leksaksarabor, som nämde stuteri för några år sedan lärer erbållit. Att vid prisutdelningen en och annan icke var rätt belåter, beböfver väl kvapt tilläggas. Ett af de fråmst utmärkta stoen var halt, hörde man sägas, ett annat hade ett annat fel o. 8. v., men vi vilja icke döma derom, då vi äro fallt förvissade om prisdomrärnes opartiskhet och urskiljoingssormåga. Bland arbetshästarne framstodo i främsta rummet srih. v. Eseeos grå Ardennerhingst — en liten låg och liksom hjulbent groshuggare — ett norskt sto och ett tvåårigt utmärkt vackert svart stoföl, som i katalogen med orätt uppgasa såsom norskt och räknades hit, men, såsom det af bättre underrättade ock uppgats, i sjelfva verket var af Oitenbyrace. Åtakilliga mycket vackra hästar af Olevelandsrace bemärktes äfven, likaså ännu ett par Ardennerhästar och slutligen ett par halfnorska af den kända typen. Percheronhästarne, heloch halfblod, voro svagt representerade, och Clydesdalsbästarne förekommo mera som curiosa än såsom lämpliga utställningsföremål, då det var fråga om att uppmuntra en för svenska förhållanden praktisk hästafvel. Utställningen af hornboskap räknade öfver 220 nummer, och priser utdelades här dels för enskilda exemplar (första, andra och tredje pris) dels för bel flock af fem stycken. Den talrikast representerade rasen var Ayesbire, heloch haliblad. Synbart var emellertid att nämnde ras, likasom äfven Åkorthorn och s. k. herregårderas, här i orten fått svåra medtäflare i på senare tider införskrifna holländska djur och deras afkomlingar, bland hvilka ett rätt betydligt antal, tillhöriga gr. Gilbert Hamilton på Hjelmsäter, och hr Iv. Wijk på Domö, prisbelöntes. Hr Bergendabl på Ryholm orböll äfven flera pris för utmärkta Ckor af Avglerras, och för en flock af särdeles vackra kor af samma ras tilldömdes äfven pris åt br Wiodabl på Backgården. Hr Ribbing på Ultsnäs prisbelöntes också för en vacker flock. Detfbär i landet ovavligt bögahull, i hvilket några djur — korthorn och Ayrshire — voro bållna, påminte om, att Westergötland och Småland numera drifva stark kreatursexport. Då man vandrade utefter den långa raden af kor och qvigor med ofta samma kroppsbildning och teckning, kunde man lätt föreställa sig, att det nästan uteslutande varit de stora herregårdarnes ladugårdar, som rekryterat utställningen, men vid en blick i katalogon kunde man flana, att så icke varit förhållandet. Ea stor del innehafvare af mindre gårdar hade äfven utställt förträffliga djur, och det må väl anses hugnande, att dessa vilja och kunna deltaga i denna täflan, som för dem borde kunna få rätt stor betydelse. Utställningen af svin och får syntes a fsedda att utsläcka hvarje gnista af kärlek till