Göteborgsposten – 17 augusti 1874, sida 1

som voro afsedda att utsläcka hvarje gnista af kärlek till honom, som kunde vara qver i Beryle hjerta, ifall ej Huplick skulle ha lyckats att gonom sioa nedriga osanningar fullborda verket. Den unga hustrun läste hvarje anteckning, i ordning efter dess falska dato. Hvarje sida var full af anspelningar på henne, hennes skönhet, hennes behag, hennes goda omdöme och hennes väntade förmögnnhet. Derefter kom en utgjutelse, daterad Geråve qvällen efter hans flykt från henne, och hvari Conyers gaft luft åt sitt raseri och Bin missräkning samt förklarade, att han var glad öfver att deras giftermål ej var lagligt; glad öfver att han antegit ett namn, som ej var hans eget, då han gifte sig med benne, tilläggande att Beryl ver fri att gifta sig liksom ban sjelf var, Jag skall göra mig förvissad om, att jag får en rik hustru af god börd nästa gång, skref han. Hvad Beryl beträffar, skall jag öfvergifva henne genast. Alldenstund hon ej är min bustru, kan hon ej vänta mycket penningar af mig då vi skiljas. Hon tår begifoa sig till baka till Pension de Basset och bli en yogre lärarinna Nu då hennes rykte är förstördt, är England ej rätta lsndet för henne. Hon får gömma sig någonstädes på kontinenten, förändra namn och, om Pension de Basset ej vill mottaga henne, sy eller lära engelska eller sjunga på ett cåf6C. Med sin skönhet skall hon nog i sinom tid få er man, och så skall vår vackra sommaridyll på sjön Leman sluta! Det fanns mer i samma anda. Beryl läste det allt: sammans och brände sedan boken till aska. Ord kunna ej beskrifva bitterhoten af den sorg, son höll henne vaken under natten: Hon kom ner vid frukosttiden i svart klädning och med ett utseende af djup förtviflan. Hon åt ej, men kal: lade Huplick att infinna sig i bennes lilla salong.