Göteborgsposten – 15 augusti 1874, sida 1

Landtbruksmötet i Mariestad. Maristada Veckobladmeudelar följande rörande utställningens öppnande m. m.: Klockan sju inleddes dagens festligheter genom den manstarka musikkåren, som genomtågade stadens förnämsta gator med den svenska reveillens afblå: sande, väckande dermed dem, som möjligen efter föregående dagarnes brådska och många bestyr ännu kunde önska få dröja i hvilans armar. Klockan 8 öppnades biljettluckan för inträde i den rymliga alehagen; hvar och en som ej förut förskaffat Big inträdeskort, skyndade nu, att förse sig, och försäljningen gick snart raskt undan. Men ännu hindrade de postande soldaterna mängden att inkomma. Endast de anordnande och utställarne, som ännu ej medhunnit allt inom utstallningen, samt isynnerhet prisdomrarne för de utstälda hästarne, ville ännu vara ensamma inom skrankorna, för att lägga sista hand vid verket. Klockan elfva öppnades ingångarne och snart fyldes allt mer och mer den vackra parken af besökande. Isynnerhet stark var folksamlingen vid hufvudbyggnaden, det forna ridhuset, som blifvit af mötesbestyrelsen inköpt (för 800 kr.), tillbygd och på ett smakfullt sätt anordvad till mötets diskussionssal och på samma gång till utställningsplats för industri. Vi finna vidare en talarestol upprest med Sveriges vapen på vaggen ofver sig; längst bort i fonden af det tillbygda huset pryddes för öfrigt med de olika landskapens vapen: Gent emot dem finna vi namnen antecknade på flera inom åkerbruk och industri utmärkta män. Sven Ericsson, väfnadsindustriens grundare, Edvard Nonnen, svenska åkerbrukets förbättrare, Nils Ericson, jernvägarnes och Baltzar von Platen, kanalernas utförare, Christoffer Polhem, vär störste mekaniker samt Jonas Ahlströmer, de svenska fabrikernas fader. Snart ordnade man sig på sina sittplatser, så långt utrymmet medgaf. På sidorna om talarestolen sutto mötets hedersgäster, af hvilka märktes chefen för civildepartementet, statsrådet Bergström, öfverdirektören Troilius, landshöfdiogarne grefve E. Sparre och Stråhle m. fl. samt mötets styrelse; bakom dessa en mängd fruntimmer o. s. v. ö Statsrådet, landshöfdingen öfver länet hr MHalmsten bestiger talarestolen, helsade de närvarande samt höll derefter ett af dessa glänsande föredrag, som genast förmå draga åhörarne med sig. Talaren helsade de närvarande och bad dem ej göra allt för stränga jemförelser med hvad andra utställningar erbjudit, utan glömma hvad som der bättre har kunnat anordnas — det var, som en stor man en gång yttrat — en stor lycka ätven att kunna glömma. Man har ofta yttrat att vår tid mer än föregående är praktisk. Lärdomen uppskattas nu mera ej efter tafatthet, tron gäller ej, om den icke äger kraft och dygd. Vi kunna beundra de irrande riddare, som eröfrat allt, men behållit intet, men deras tider äro förbi. Tidens praktiska riktning är för stor för en, det behofs massornas enade kraft. Liknelsen mellan myrorna och stacken framdrogs; det tillhör hvar och en att till den draga sitt strå, hvar och en i förening. Tal. dröjde länge vid associationsandap. Denna känsla af menniskans litenhet har. framkallat associationskraften, nära slägt med attraktiopsandan. Den spåras i långt aflägsna tider, men bjuder ej nu som förr på medeltidens tagelskjortor, utan på lifvet i dess mångfald: öfverallt spåras associationsandan, i naturforskare: öten inom England, Tyskland, Frankrike, Sewheitz och Skandinåvien, der naturhistorici, teknologer, skolmän sammantråda. Våra enkla första landtorukamöten voro de tidigaste, de förstfödde i vårt land. Men dess förstfödsloratt är väl häfdad. Det nämndes här om akademier och landthusballningssällskaper, fasta stapelplatser för vetandets utminuterande; men för den skyndande tiden och för dess omsättning voro dessa för långsamma. Från dem ha dessa rörliga landtbruksmöten utgätt, förträffliga medel för meddelelse, att så beskåda det bästa, göra sig till godo andras tankar, vinna ökade insigter. En kortare historik uppdrogs af de olika landtbruksutställningarne från åren 1844—50 i Stockholm, Norrköping, Malmö och Örebro. Nu beslöt man att de ej årligen skulle återkomma, utan först hvart 3:dje år och således hölls det följande år 1853 i Lidköping; vidare i Upsala, åter i Malmö, i Stockholm och Göteborg. Landtbrukarne kände mer och mer ett behof af en växande samfärdsel, klasser af intelligenta landtbrukare kunde ej letva afsöndrade, kände ett innerligt behof, att bistå hvarandra, detta bevisa de större och minåre landtbruksmötena, läne-, härads, krets-, till och med sockenvis. På samma gång lösgjorde man sig rån de trånga fördomarne mot fabriker och sjöfart, om landtbruket nu gjorde till sina bundsförvander och de fiugo hädanefter en hedersplats på dess nöten. Särskildt framkallade inom fabrikerna och ndustrien i alla länder associationsandan ett okadt if och dermed äfven de stora verldsexpositionerna ör inbördestäflan. Frankrike hade den första är 798 sor de sköna konsterna, kom endast räknade l