Göteborgsposten – 15 augusti 1874, sida 1

a såmt den forsta söndegen i hvarje månad, såvida ingen anmärkning af allvarsammare art mot studier eller uppförande förekommit. Någon annan rekreation förekommer icke än en promenad af hela klassen eller skolan på torsdags eftermiddagen under ett par timmars tid. Denna promenad i halft militärisk ordning (alla offentliga skolor ha också sin särekilda uniform) och under uppsyn af survelllanternabetraktas i allmänhet icke af eleverna såsom något särdeles nöje. Man kan då också förstå den otålighet, hvarmed de afvakta ferierna. Terminen afslutas icke såsom bos 088 med en offentlig examen, men med en högtidlig utdelning af premier och belöningar. Jag har förut haft tilltälle att omtala den skarpa skilnad och den rivalitet som eger rum mellan statens läroverk och de af åtskilliga religibsa kongregationer upprättade privatkollegierna , der samma undervienmgsämven meddelas med något olika metod. De förtjenster och tel, som hvartdera slaget har, skulle bli alliför vidlyftigt att undersöka, men säkert är, att de denare ouppbörligt utvidga och utveckla sig oaktadt de äro långt ifrån att vara lika gynnade i ekonomiskt hänseende som statens, I töljd hvaraf priset der nödvändigt måste bli bögre. Det finnes icke heller der några friplatser, som deremot till stor många fiodas ide törra. För den, som utan fördom eller förkärlek betraktar begge dessa läroverk, vill det syvas som om den rådande täflingen dem emellan ekulle lända till sakens fromma och verksamt betordra utbildningen af skickliga lärjungar. Men om åter allt är afgjordt dermed att antingen statens eller de kongregationistiska läroverken under ett år eller flera producerat det störeta antalet alumner med de högsta betyger, detta är en annan fråga, som står i sammanbang med de svårlösta problemerna om förhållandet mellan uppfostran och undervisning och hvarpå här naturligtvis icke är stället att inlåta sig. Emellertid ha terminsafslutningarne med åtföljande premieutdelningar till en stor del försiggått i den tilländalnpna och resten skall ske i den ingående veckan. Premierna eller, som de kallas. prisen bestå dels at böcker, många af ganska dyrbart slag, dels af gröna kransar, s. k. accessit eller mention homorable. Ötverallt på gatorna möter man ungoomar med kransar på hufvudet och grannt inbundna böcker under armen, åtföljda af föräldrar, som icke underlåta att kasta triumferande blickar på sådana grupper, der degers bufvudperson är mindre utrustad med så. sva Wmärkelser, Dou unge hjelign i de lärda tderna — såsom det vanligen heter i den skål som vå gon gamwal onkel proponerer för nonom vid familjmiddagen — nar på denna dag vanligen Vissa privilegier, i hvilaa en promenad till vagns i Boulognerskogen, dinern å någon af de stora reetaurationerna och qvällen på Cirkus nöstan oforänderligen ingår. Stats-kollegiernas premieutdelning afterföljes af en stor högtidlighet i Sorbonnes stora amfiteater, dit hela den del af den lärda verlden som hörer till det officiela undervisningsverket samlas, Medlemmarn: af den theologieka fakalteten möta i långa rober, violetta till förger, den medicinska fakultetens är af nösrödt siden, juristernas af mörkare rödt ylle, samt la facult des lettres ooh Ja Jaculte des sciences (hvilka tillsammans motsvara vår filosofiska fakultet) den förra i gult siden med hermelinsbräm, den sednare i svart med stor hermelinskrage. Eetraden, der dessa. lärdomens representanter äro församlade, vaktas af stafbärare, klädda i krage och förande i handen en lång ailfverstaf— Homma hos oss skulle man naturligtvis för längesedan ha speglosat bort hela denna gammaldageståt, men Fransmännen äro, såsom jag många gånger haft tillfälle att anmärka, ett konservativt tolk i allt som icke rörer politik, och de gamla traditionerna äro här alltför högt värderade att man utan positiva skäl skulle kasta dem bort. Undervisningsministern är naturligtvis den förnämsta personen här, och som vi för närvarande lefva under en företrädesvis militärisk styrelse, så kom hr de Cumont, som för resten ser ut som den fredligaste menniska i verlden, åkande i en statsvagn, före och omkring hvilken red ett detachement husarer. Vakten, som stod uppstäld utantör Sorbonne, gick i gevär, trummorna hvirflade, och ministern tog plats på en särskild estrad omgifven af de förnämsta militära och civila autoriteterna i Parie, Universitetets rektor böll till urgdomen, studiosjesimi alumni! ett latinskt tal, som at de församlade, såväl unga som gamla, afhördes med en aktuingetull indifferens, Mini terens tal deremot, som till någon del var politiskt, framkallade såväl från de församlade nniversitetslärarne som från ungdomen både applåder och opposttionsyttringar. Sådant anses för alldeles på sin plate Moen hvad skall denna ungdom tänka, när den det ena iret hör den radikala ministern Jules Simon ala hvitt, och det andra året den konservative Oumont tala svart? Den måste komma att börja med detsamma som gamla politici annars luta med — att anse heia politiken för en tor ölague. Samma dag som skolornas ferier, började fven Nationalförsamlingens, och glädjen på let ena hållet som på det andra var visst lika tor. Att för en lång tid framåt få säga en od dag åt repitiuoner och kommissioner, ttan lexor och tal, temaböcker och voteringsedlar, det är, som man säger en känsla-! )ckså såg mån på qvällen vid bangårdarne vaggonerna formligen stor as af deputerade ch skolpojkar, buller om buller. De som icke nnu fått skägg på hakan och de som icke ba var sitt hår på hjessan, röjde samma ilver tt få njuta af dessa jucunda oblivia vite, som kalden besjöng för nitton sekler sedan och om general Changarnier häromdagen åberopade Nationaltörsamlingen. Tyska tidningar veta berätta att kejsarrinsen nvligen BKAI ha want . N