Göteborgsposten – 12 augusti 1874, sida 1

till er, vidare till Gendre, poste restante. Detta bref är afsändt från England, sir. — Från England? Jag har ej skuld till någon enda i England. Det kan ej vara möjligt. Låt mig se. Huplick lemnade fram brefvet. Det var inneslutet i ett stort fyrkantigt hvitt kuvert med svarta sorgkanter, Det var försegladt med svart lack. — Familjen Hawkhursts sköldemärke, mumlade Dane Conyers förvånad. Hvad kan någon medlem af den familjen ha att skrifra till mig? Det torde vara från earlen sjelf. I sådant fall är det ganska eget, att han värdigas erkänna min tillvaro. Jag bar i hela mitt lif varit stolt öfver mina förnäma slägtingar, men de ha aldrig låtsats om mig, och nu är det första gången jag ser ett tecken till att de erkänna mig. Jag undrar, om earlen genom någon tillfällighet fått veta, att jag förskingrat en god del af min förmögenhet, och nu skrifvit till mig för att erbjuda mig skogvaktaresysslan. Men det är ju sorgkanter på brefvet. Han öppnade kuvertet. Ett ark papper med svarta kanter låg inuti. Han vek upp det och läste följande: tHawks Cliff, Cornwall, England, sept. 9 1870. Rollyn Dane Conyers, EegBäste sir! Jag skrifver för att underrätta er om något, som ni utan tvifvol redan erfarit af er bankir i London eller någon tjenstaktig vän, nemligen att mina två nevöer, söner af min aflidne bror, Hon James Desmond, äro döda. De omkomme under en seglats vid norska kusten i början af förliden månad. Den äldre af dessa bröder, Harcourt Desmond, skulle, om han öfverlefvat mig, ha ärft min titel och min förmögenhet. Hans död är ett svårt slag för mig. I brist på barn efter min ende bror, är ni, Rollyn Dane Conyers, såsom son af min aflidne kusin Rollyn Conyers den närmaste arfvingen till Hawkhurstska earlskapet.