Göteborgsposten – 12 augusti 1874, sida 1

Han hade skyndat bort från Villa Belvoir ursinnig af vrede, men med en obestämd afsigt att litet senare återvända. Men då ban skref det bref, som var dateradt Gendvo, bade en händelse inträffat, som förändrade loppet af hela hans lif och föranledde ett beslut hos honom att frivilligt öfvergifva den unga hustrun, hvars enda fel var, att hon älskat honom för högt. Hans i det senare brefvet uttalade löfte att återkomma var blott ämnadt att hålla henne lugn, till dess han haft tid att elldelas göra sig fri från henne. Den ofvan antydda händelsen var mottagandet af ett bref, men ett bref som var af utomordentlig betydelse. Ekter ankomsten till Genåve med bantåget hade Dane Conyers begifvit sig till Hotel de Russie och tagit rum der. Nästa dag tillbragte han med on lång enslig promenad till berget Grand Saleve. Han återvände på aftonen trött och med ett dystert uttryck i sitt mörka och vackra ansigte. Han steg upp i sin bostad, från hvilken man hade utsigt öfver Mont Blanc, och fann sitt bord dukadt till middag och Huplick med vanlig kattlik gång smygande omkring i rummet. Betjenten, som ej kände till innehållet af mr Stärs bref,. förmodade att hans unge husbonde haft någon tvist med sin hustru, i hvilket fell hans sympatier i enlighet med hans intresse afgjordt voro på den förres sida. Conyers satte sig nor i en länstol vid det öppna fönstret och sträckte fötterna ut på balkongen. Betjenten närmade sig honom med ett bref i hand. — Hvad. är det, Huplick? frågade Dane utan att röra sig från sin beqväma ställning. ; — Ursäkta att jag stör er, sir, svarade betjenten; men jag gick till postkontoret på morgonen och frågade, om det fanns några bref till er. Ni kommer väl ihåg att ni befallde era bankirer skicka bref, som kunde anlända