Göteborgsposten – 12 augusti 1874, sida 1

D AA — stridsämne i alla de tre nordiska rikena: om frskolorna. Hr solkskoleinspektör Uådgren från Göteborg presiderade i dag och uppläste genast ett telegram innehållande vänskapliga yttranden från skollärarne i Lunde stist genom deras ordförande, hvilket på stället blef besvaradt. Diskussionsämnet syntes skola komma att väcka utomordentligt intresse, ty skaror af talare fingo efter hand ordet, men knappast en enda mer än den förste talaren, som inledde förhandlingarne, fick helt och bållet uttala hvad han önskade, ty hvart och ett föredrag blef, tvärtemot hvad man öfverenskommit första dagen, åtföljdt med så starka och ihållande yttringar af bifall eller missnöje, allt efter talarnes olika ståndpunkt, att det ofta var omöjligt att få öronljud. Det var de politiska Grundtvigianarne eller folkhögskollärarne som här levererade en batalj med statsskolans lärare. Den förste talaren var den norske skolläreren Sethsr, som höll inledningsföredraget, hvari han sökte påpeka huru som friskolan var den äldsta formen för skolan, t. ex. hos de gamla grekerna och romarne; ban påpekade burusom vår frälsare och hans apostlar voro lärare, hvilka icke voro bundna vid någon skola. Tal. höll sålunda på friskolan, såväl den lägre som den högre, när den går vid sidan af och i godt förstånd med den lägre och högre allmogeskolan. Svensken Segerstedt gaf en skildring af sriskolans ställning i Svorige och svensken Frantsen framhöll starkt att friskolan icke borde forera, då frihet lätt går ötver till sjelssvåld-. Dansken Halkjer talade vänligt för sriskolan. Folkhögskollärare Arvesen uttalade sin entusiasm och sin varma kärlek till friskolorna, som enligt hans åsigt äro de enda skolor, hvilka finnas någon mening i. Högskollärare Sörensen höll ett lika häftigt föredrag som i går till förmån för friskolorna och hans tal framkallade hyssningar, oväsende och interpellationer, ungefär som i den franska nationalförsamlingen. Som ett exempel på med hvilken ifver diskussionen fördes må anförae, att ej mindre än 16 talare blefvo nekade ordet derföre att klockan hade skridit fram till inemot 2 och det beslutata att sörhandlingarne om detta ämne vid denna tid skulle slutas. Det förtjenar anmärkas, att icke en gång friskolornas ifrigaste motståndare på något sätt yttrade sig absolut emot friskolesystemet, utan tvärtom önskade att friskolorna med begränsning och isynnerhet någon offentlig kontroll skulle upplefva och gå jemna steg med stateskolorna. Deremot uppstod den starkaste opposition, föret och främst emot det som folkbögekollärarne isynnerhet önskade mest neml. att hela vårt offentliga skolväsen skulle aflösas af endast friskolor; dernäst emot sättet hvarpå undervisningen bedritves i dessa skolor: Utan examina och utan tvång eller sjelfarbete för eleverna; och slutligen emot det bånfulla och oförsynta sätt, hvarpå många af friskolans förkämpar hade yttrat sig både om allmogesskolornas lärare, bland hvilka dock räknas en mängd af vårt lands hederligaste män, liksom också om den auktoriserade undervisningsmetoden. Den vigtigaste invändningen mot många af friskolorna var, att det alltid herrskat stor oenighet om hvad dessa egentligen åsyfta. Ordf. hr Udågren tackade derefter i ett längre, varmt och vackert tal deltagarne för att de insunnit sig till mötet, hvilket han var ötvertygad om icke skulle bli utan frukter för folkens upplysning. Slutligen antogs med acklamation, att det nästa nordiska läraremötet ekall ega rum om tre år i Köpenhamn, hvarefter med afejungandet af psalmen: Losver den Herre, den migtige Konge med ere! det andra skolmötet afelutades. Finnen lektor Pallin höll senare elt föredrag öfver handaslöjdens betydelse för folkskolorna och hade han i en af de nya folkskolorna här i staden låtit utställa en vacker samling dylika arbeten, utförda af lärjungar i en liten stad i Finland.