Göteborgsposten – 12 augusti 1874, sida 1

Conyers råkade i en utomordentlig sinnesrörelse. Han gjorde ett plötsligt uppehåll i läsningen och utbrast: — Jag arfvinge till ett earlskap! Jag har aldrig drömt om en sådan möjlighet, Jag blifvande earl af Hawkhurst! Otroligt! Hans händer derrade häftigt. I sin sinnesrörelse ropade han Huplick till sig och meddelade honom den sällsamma nyheten med ögon, som glänste, och ett sätt, som tillkännagaf en nästan tygellös glädje. Huplick blef föga mindre förvånad än hans herre. — Hurn underligt det kan gå till här i verlden, sir, sade betjenten. För två månsder sedan sedan skulle earlen lika gerna ha släppt en orm in i sitt hus som er, sir, och nu är ni hans arfringe. Kanske vill han, att ni skall komma till Hawks Cliff genast, sir. Conyers återtog skyndsamt lösningen af brefvet. Fortsättningen lydde sålunda: Ni vet utan tvifrel, att jag aldrig stått på vänskaplig fot med er far, Rollyn Oonyers. Han var ingen sann, hederlig gentleman, såsom ni måste veta. Jag skrifver detta helt uppriktigt, på! det pi måtte förstå hvad som följer. Om ni liknar er far till karakteren, skall det ej vara väl att lemna för stor rikedom och makt i era händer. Jag kan ej skilja er från den titel jag nu bär; men förmögenheten är absolut min egen, så att jag kan göra med den som jag behagar, och jag her för afsigt att lemna den fill en person, som är värdig att ärfva den. Den som är närmast er i arfsföljden är en ung man, som visserligen blott på långt håll är slägt till mig, men som bär mitt familjenamn. Han heter Noble Desmond. Han är nästan vid samma ålder som ni. Jag her aldrig sett honom, Jag skall tillbringa återstoden af september och halfva oktober i Skotland. Jag önskar att ni kommer till HKawks Cliff i oktober — till exempel den tjugonde. Jag skrifver i deg till Noble Desmond och beder honom besöka