Göteborgsposten – 10 augusti 1874, sida 1

Förhandlingarne öppnades af grefve Henning Hamilton, som i egenskap af organisationskomitns ordförande helsade de närvarande med följande på franska språket hållna tal: Mina damer och berrar Den smärtsamma förlust Sverige lidit genom H. M:t konung Carl XV:s bortgåvg har blifvit för Eder anledningen till en annan förlust, olika, det är sant, till sin omfattniog, men derfore icke mindre verklig. Då arkeologiska kongressen i Brussel kallade till sin president vid den blitvande kongressen i Stockholm H. K. H. prins Oscar af Sverige, kunde ingen ana, att Försynen snart skulle antörtro honom ett bögre uppdrag och att han skulle taga emot Eder, icke såsom Eder president, utan såsom konung öfver det land, hvars fornlemningar skola under dessa dagar vara det speciela föremälet för Edra arbeten. Det är i följd af dessa omständigheter, som Eder organisationskomit utsett mig till att tillsvidare intaga den plats, som H. M. konung Oscar II nödgats atsäga sig. Det må tillhöra komitn att rättfärdiga detta val — mig endast att söka en ursäkt för att hatva mottagit det. Hvar skall jag finna en sådan? Jag vet det knappast, så vida icke I, mina herrar, viljen medgifva, att det måste ligga en stor frestelse för en icke-initierad att kunna gripa det tillfälle, som likasom af sig sjelft erbjuder sig att ställa sig, om också blott iör ett par dagar, i vetenskapens tjenst. a Då vid Bryssel-kongressen Sveriges representanter vågade inbjuda Eder att hålla Edert nästa möte i vår hufvudstad, voro de ingalunda okunniga om att deras land är i saknad af en mängd fördelar som tillkomma söderns länder, deras rikedomar, deras klimat, deras herrliga och fruktbara natur. Men vi älska och uppskatta tillräckligt vårt fosterland, för att vi icke trodde oss böra hvarken förtiga eller förringa dess underlägsenhet i dessa särskilda bänseenden. For ötrigt gifver just denna underlägsenhet åt den svenska arkeologien ett alldeles särskildt intresse. En hög civilisation blomstrade redan i det sydliga Europa vid en tidpunkt, som för den skandinaviska nordens kalla luftstreck ännu var förhistorisk, och denna civilisation förser oss med tidsbestämningar, som det skulle hafva varit omöjligt att på annat sått erhålla. Om dertill lägges, att nordens länder icke utan framgång deltagit i studiet af de förhistoriska tolken, och att jemiorelsen mellan de spår, som dessa folk lemnat etter sig i skilda länder, är ett bland de oundgängliga vilkoren för den förhistoriska fornforskningens framsteg, så kunna vi hoppas, att den lysande samling at lärde främlingar, som erterkommit vår inbjudning, skall i hvad bon hos oss får se och lära fiuna ersättning för en lång resas besvärligheter. Ä . Jag onskar Eder, m. herrar, ett bjertligt välkommen, och jag gör mig till tolk för mina landsmäns kalislor då jag ber ae talrika främlingar, som hedrat oss med sitt besök, mottaga försäkringen om vår lifliga tacksamhet. t Af de vid pass 600 utländingar, som låtit anteckna sig såsom ledamöter af kongressen, hade i går middag 104 anmält sig såsom hit anlände. Bland dem märktes: de Quatrefages, den berömde franske antropologen, Oppert, den grundliga kännaren af de assyriska fornlemningarne, Virchow, den ryktbare tyske läkaren och politikern, Capellini, den lärde italienske arkeologen, hvilken kan sägas vara grundaren af de arkeologiska kongresserna, Leemans, föreståndare för museet i Leyden, Wattenbach, professor i Berlin, och Lercb, professor i Petersburg, Vedel, amtman i Sorö på Själland och känd såsom framstående vän af sornforskning, Bormans, belgieka regeringens ombud vid kongressen, fransmännen Chartrce, Ollier de Marichard, Cazalis de Fondouce och Perrin, finnen Aspelin, holländaren Boot, svonsk-polacken gretve von Eogeström och polackarne grefve Simkowsky, Krasznewsky, Szwyckowski, Rudnicky och Zawisza, ryssen Filimonoff, norrmannen Asbjörnsen, hos oss bekant genom sin förträffliga sagosamling, den kände danske skriftställaren Wilhelm Bergsöe, tre brasilianska studenter m. fl. Den svenska fornforekningens nestor prof. Nilsson har äfven, oaktadt sin höga ålder, anländt hit för att deltaga i kongressens förhandlingar. Snälltåget i går afton medförde en betydlig mängd både inoch utländska deltagare i kongressen. Bland de sistnämnde kunna vi uppgifva den bekante franske generalen Faidherbe och danske kultusministern Worsaae. Bland dem som ytterligare hitväntas må nämnas: Franks och Evans från England, Desor och Bertrand från Frankrike, Dupont från Belgien, Schasfhdausen från Tyskland, Bogdanow från Ryssland, Romer från Ungern, Pigorini från Italien, Rygh och Ibsen från Norge, Evgelhardt från Danmark, Whitney från N. Amerika (San Francisco). Efter -Posttidn.för i lördags meddela vi bär om fortsättningen af sammanträdet i fredogs semt om festen på Hasselbacken samma dag på aftonen. Efter grefve Håmiltons helsningstal uppträdde prot. Capellini från Bologna och föreslog, att till kongressens president måtte blifva utsedd hr grefve Hamilton. Detta förslag emottogs med acklamation. Sedan grefven tackat sör det honom bevisade förtroendet, emottogs han af församlingen med upprepade bifallstecken. Sedermera uppträdde svenska organisations-komitöns sekreterare hr Hans Hildebrand och gaf i ett med bifall åhördt föredrag en historik öfver den svenska fornforskningen, från Burei intill våra dagar. Vid de, efter detta föredrags slut, företagna val af kongressens Åbureau utsågos till sekreterare, jomte hrr Montelius och Retzius, hrr Chantre och Cazalis de Fondouce, hvilka sistnämnda tjenstgjorde, om vi icke misstaga oss, såsom sekreterare äfven vid kongresserna i Brissel och Bologna. Den sköldbeklädda Riddarhus-salen, hvars väggar återljudit af så många politiska debatter, företedde en lika egendomlig som intressant anblick. Vid foten af den piedestal, som uppbär Gustaf II Adolphs byst, och på samma plats, som för icke längesedan intogs af svenska riksdagens landtmarskalk, satt nu antropologiska och arkeologiska kongressens ordförande, sjelf fordom landtmarskalk. Vid presidentens bord sutto, stodo eller gingo af och an de vetenskapliga notabiliteterna. Man såg der den starkt brunette, liflige Capellini, de arkeologiska kongressernas upphofsman. Midt emot honom sitter Worsaae, denfbekante danska arkeologen, nyligen utnämnd till kultusminister. Det är en man med angenämt, ungdomligt väsende. Der kommer, ledd vid armen af en svensk vetenskapsman. en äldre. grähgrig nerson.