Göteborgsposten – 1 augusti 1874, sida 1

Stockholms-korrespondens. Den 30 juli. Bellmansdagen, veckane första dag, bevisade, om det behöfde bevisas, att hur mycket tolk än sommaren lockar från Stockholm tillräckligt ändå finns qvar, trots det att kritade fönster i så många våvingar annonsera rina innehafvares frånvaro, att åstadkomma en respektabel folkström till och från Djurgården på en dag som traditionen bevarat eäsom ämnad att firas under Djurgårdens ekar och kring -den största sångarens bild, som norden bar. Hvarför Par Bricoles sångare ej denna gång läto allmänheten förnimma dessa toner, som man af gammalt ansett som aftonens glanspunkt och som ganska många både inoch utländningar äfven nu fastän förgäfves väntade att höra, känna vi icke bestämdt, men hafva hört uppgifvas att oaktadt alla försök af dem det vederbör, ej ens en enkel sångqvartett af bricollister kunde fås tillsamman, och att orsaken härtill utan tvitvel är att söka deruti, att ledamöterna af den stora sångkören under sommaren äro spridda åt alla håll och att de, som möjligen äro qvarboende i staden, bade at bjudningar lätit locka sig till ett eller annat af de många landställen hvilkas egare ieynnerhet ander sommarens söndagar så gerna öppna sina gästiris boningar för dem, som etter veckans mödor i staden längta ut i det fria, Möjligen var det denna ouppfyllda törväntan som gjorde att en del af folkmassan, denna del som ej just utgör någon prydnad för vår hufvudstad, tog sig före det orådet att i brist på andra minnen från Bellmansdagen under föga harmoniska läten rycka åt sig och sönderplocka guirlander på och omkring Bellmans byst. Vi skulle knappt kunnat tro på en sådan råhet men ett ögonvittne har försäkrat oss om sanningen häraf. Några stora oordningar får man dock sanningsenligt erkänna föreföllo icke och den för tillfället tjenstgörande jemförelsevis talrika polispersonalen skötte sitt kall med prisvärd bumanitet. Emellertid tyckte många som fått trängas för att komma ut till djurgården, trängas derute och åter trängas för att komma hem på de fullpackade ångsluparne, att föga valuta i nöje erhållits för besväret, men man kan ändå vara nästan viss på att nästa Bellmansdag samma personer anställa precist samma reflexioner, och detta är anledningen hvarföre äfven vi vissa dagar på året hafva ett slags folklif att uppvisa för hitkommande fromlingar. Mängden af dessa redan komna och i början af nästa månad hitväntade resande är påtagligen ganska stor, då man i de dagliga tidningarne får läsa en annons om ratt personer som hafva möblerade rum i närheten af Grand bötel eller hötel Rydberg och -som skulle vara hågade att taga mot kongressledamöter behagade lemna adress på bötelf Rydbergs kontor-Vår uppmaning i en föregående korrespondens till personer i landsorten, hvilka ämna sig hit under tiden för kongressens sammanvaro, att på förhand