Göteborgsposten – 1 augusti 1874, sida 1

raeli och hertigen af Cambridge, hvilka buro, den förra embetedrägt och den senare uniform, voro samtliga gästerna iklädda historiska drägter från forna tider: från det spanska hofvet under Philip II:e och Philip IV:s tider eller trån drottning Elisabeths eller efter målningar af T.zian, Rubens, Paolo Veronese, van Dyk 0. 8. v. Balen tog sin början kl. !,11 och det dansades i 3 salar: den stora balaalen, den angränsande matsalen och bibliotekssalen. Om drägterna yttrar sig verldsbladets referent: ÅAtt kalla det skådespel, salongerna. tkl. 311 företedde, lysande skulle vara ett allt för svagt uttryck. Huru skall man kunna beskrifva balen och hvar skall man börja? Der står: hertigen af Wellington kostymerad som Philip d. IV:s minister Olivaroz och hertiginnan af Wellington som spansk adelsdam öfversållad med diamanter. Hertiginvan af Marlborough var en trogen kopia af Rubens maka; lord Hardvwioke förde oss tillbaka till Tudorernas tid som drottning Elisabeths öfverjägmästare; lord Marcus och Charles Beresford voro klädda som hofnarrar; Bernal Oaborno som italiensk munk i den hemeka drigt, hvari dessa åtfölja liktägen. Det turkiska sändebudet Masarns Pascha var klädd i sitt lande lysande nationaldrägt af purpursammet, broderadt med guld. Hela sällskapet afvaktade aftonens glanepunkt: det kungliga tåget och utförandet af 6 förut inöfvade kadriljer, bland hvilka den venetianska och Van Dyk-kadriljen, anförda af prinsen och prinsessan af Wales, intogo första rummet. Slutligen kom det med spänning motsedda ögonblicket : musiken spelade Pp en polonäs, dörrarno slögo upp och det kungliga tåget öppnades af lord Colville, klädd som en kammarherre från drottning Elisabeths tid och efterföljd af 6 pudrade kommartjenare i drägter från 1745. Derefter följde bertigpareta af Wales båda äldsta söner, Albert Victor och George, klädda som hederepager i hvitt siden och guld, efter målningar i det ergelska nationalgalleriet. : Derefter följde prinsessan af Wales i en rubinfärgad venetiansk drögt, rikt prydd med guld och juveler. De tätt åtsittande ärmarne voro af rödt sammet med puffar af blått sidensåre; lifvet var besatt med äkta perlor, men den präktigaste delen af drägten var likväl den lilla sammetsbufvan,. som strålade af diamanter med underbar glans, Prinsessans kavaljer i kadriljen var lord Hertington i riddarodrägt från Henrik VIII:s tid; i samma venetianska kadrilj deltog lord. Dunmero med hertiginnan af Teck i italienska drägter. De flesta drägterna voro trogna kopior efter Tizian och Veronese. I spetsen för Van Dyk-kadriljen eågs prinsen af Wales i guldbroderad drägt med svart barett och vajande hvit plym, ledande bertiginnan af Sutherland, iklädd Henriette-Mariedrägt af hvitt siden med hatt och frisyr efter det bekanta porträttet af Maria Stuart i Windsors galleri. Kl. 12 gafs en präktig souper i Marlborough Houses trädgård under festligt smyckade tält, hvilkas väggar voro behängda med dyrbara indiska väfnader, som prinsen och prinsessan af Wales på sin tid fingo mottaga som gåtvor från indiska furstar. Sedan fortsattes dansen till ljusan dag. Så långt Times, Men — der uppe i det stolta palatset glädjesorlet, de af kostliga rätter, eldiga viner, guld, siltver och kristall dignande borden, de af perlor och juveler strålande drägterpa, helsa, skönhet, rikedom . . . och kanske endast ett stenkast derifrån en — ack nej, hundratals utfattiga familjer, utan mat, utan dryck, utan kläder, nedkastade på sjukbädden, hopplösa till kropp och själ... London, säger en utmärkt engelsk författare, London — du Niobe, som sitter i sten bland dina olyckliga barn, — du förödelsens amma, som döljer i ditt sköte dina många söners skam, sorger och synd; du, i hvars armar den fallne och den från samhället utstötte skyla sitt elände och finna skygd mot den rättsinniges förakt; du sammandrag af och brännpunkt för de olikheter, de skärande kontraster, som den onda verlden har att uppvisa; du, som sarimanbopar i en enda stor massa de qval, de fröjder, den upphöjelse, den förnedring, som de olika menniskoklasserna äro underkastade; du, den mäktigaste af alla nivellerande makter, som i din sjudande hvirfvel sammanblandar all rang, alla talanger, vishetens oförgängliga alster, vansinnets halmsträn, purpur och trasor, jordens konungaprakt och jordene uselhet — hoad är du i det stora hela? Ett palats och ett lasarett i förening! Det ligger onekligen en hemsk sanning i dessa djuptänkta ord! Men våra läsare längta måhända efter gladare sanning! Se här en, från det glada Köpenhamn! För omkring en veckas tid ankrade på Köpenhamns redd ett tyskt kofferdifartyg, destineradt till Australien. Kaptenen, som hade affärer inne i staden inlogerade sig på ett hotell och blef deriså betagen i uppasserskans — en vacker svenskas — täcka ansigte,fattfhan föreslog henne giftermål. — Flickan betänkte ssig — huru många sekunder, minuter eller timmar förmäler icke historien — och slog så till. Kaptenen, som var enkling, reste till . I Kiel, der han var hemma, och hvarifrån han efter några dagars förlopp vände åter medsörande sin salig gummas ur och kedja samt hela garderob, hvilket allt ban förärade sin sästmö — fartyget hade brådt om att afsegla j och vigseln kunde ej undanstökas utan nödiga ; formaliteter — och i torsdags gick det lyckliga paret ombord på fartyget för att afgå till bestämmelseorten: guldlandet och — kullerI I stolarne.f Se här en annan, minst fullt lika romantisk, direkte importerad från Nowyork: e För 8 å 4 år sedan, då Tom Thumba ge CR RR RR AA