Göteborgsposten – 31 juli 1874, sida 1

Från Norge. (Bref till Göteborgsposten.) Litet om folkhögskolorna här i landet. — Oppositionen mot dem och grunderna härför. — Folkmötet vid Lillehammar. — Nationalsubskription för Aug. Sohlmans efterlemnade familj. — Främmande turister. — Lif på högfjellen. — Jagt och fiske. — Hänsynslösa jägare. — Turistföreningen. — Besök af furstliga personer. — II. M:t enkedrottningen. — Trämarknaden i London. — Om ISländarnes hedrande vid deras 1000-åriga fest. — IIenrik Ibsen. Tristiania d. 26 juli. Tolkhögskolorna äro ingen populär inrättning här i landet. Icke derföre att ju ej allmogeungdomen anmäler sig tillräckligt för att deltaga i undervisningen på de ställen, der den politiska Grundtvigianismen fått fast fot, neml. i trakterna omkring Mjösen, men derföre att ledarne, Christofer Bruun, Arvesen, Fritz Hansen m. fl. på de stora, allmänna mötena i abstraktionerna öfver deras verksamhet blotta inrättningens. alla svaga sidor på ett sätt, som gör dem till föremål för berättigade angrepp från alla håll, utan att man märker vare sig något grundligt gendrifvande af dessa angrepp eller under årens lopp någon förändring i sättet hvarpå undervisningen bedrifves i dessa skolor, eller i skolorras uppgifter. Jag skall för det sista af dessa möten, som hölls den 10 och 11 i denna månad i den lilla staden Lillebawmar vid norra ändan af Mjösen och som i dessa dagar har sysselsatt alla våra blad, låta några fakta sjelfva tala. Hvar och ea måste stämma öfverens deri, att folkhögskoleinrättningen hvilar på en mycket berättigad grundval, och alla medgitva visst, att det är en vacker tanke att skaffa on bögre grad af upplysning åt unga män och flickor på landet, är den, som kan förvärfvas genom folkskolan ; men sättet och medlen äro förkastliga. Det är den danska Grundtvigianska folkhögskolan, sådan den är, då den urartat, som man velat öfvorföra till oes, uppblandad med Jaabekseka åsigter om de bildade klassernas och isynrerhet embetsmännens förvridna bildning och bondens rätt att ensam vara herrskande i landet. Vårt folk, heter det, är indeladt i tvenne mot hvarandra stående nationaliteter: de klasser som arbeta och de som hafva arbetat sig ifrån arbetet, Man fordrar en kulturutveckling på uteslutade norsk grund. Öfver det stora utbredda norska folket har i snart århundraden bildat sig en egen onorsk klass, som nu slagit under sig hela bildningen; men denna klass bör gå till sig sjelf och erkänna, att den icke består af så goda norrmän, som de andra, ty den är uppblandad med främmande elementer på många sätt. Motsättningen till denna klass, som skall uppge sin ställning, bildar då den egentliga nationen, hvarmed menas bönderna, som böra vara de dominerande. Embetsmännen, hvilkas bildniog är helt och hållet utländsk, äro sjelfva främmande för folket, heter det, Krist. Bruun lade härtill den fromma önskan, att embetsmännen på landet härefter icke måtte tagas bland kringflackande akademiker, utan af bygdens. folk. — Hvom är en bildad man nu för tiden? frågade Fritz Hansen. Kanske den, som har gått i skolan från sitt 6:te till sitt 24:de år? Af bönderna kallas de som bära fina kläder, konditionerade eller bildade; det är alltså kläderna, som göra menniskor bildade; en man med svart frack och hvita bandskar, som kan föra sig i en balsal är en bildad man, likaså den som har förstått att inreda sitt hus med komfort. Nej, det är alldeles icke nödvändigt att genomgå skolor från det sjette till det tjngufjerde året för att blifva bildad. Nu ligger en svår tyngd öfver vårt bondestånd; men det finnes nya vägar, som man kan gå för att sksffa bonden bildnivg, ja, den enda väg, på hvilken man kan uppnå