Göteborgsposten – 27 juli 1874, sida 2

ringa maning usmärkt tal, hvari han gendros m:r Gladatones argumonter. Diidt under detta föredrag såg jag till min förvåning en stor svart katt smyga sig genom salen och sätta sig urder bordet midt för talmannen, der han började ett högljudt jamande. Ännu aldrig i midt lif har jag hört ett så hjertligt, humoristiskt skratt, som det, hvilket skallade från de 400 modlemmarne, då missen började uppstämma sin sång. Sjeltve den allvarsamme m:r Brand, the Speaker, skrattade så, att hans allongeperuk skakade. Om det var Hans Sataniska Majestät, som hade påtagit en svart katts ekepelse tör att förlöjliga förhandlingarne öfver en erkebiskops motion, skall jag låta vara osagdt, men då munterheten något lagt sig och m:r Ward Hunt åter fått ordet, gjorde han församlingen uppmärksam på det egendomliga deri, att diskussionen i andliga frågor ofta blifvit afbruten genom liknande tillfälligheter och nämde som ett exempel en synod i Delft, som afbröts derigenom att en uggla flög i hutvudet på den presiderande kardinalen. Efter m:r Hunts uppträdde flere talare från begge eidor af huset, de slesta uttalande sig mot motionen. Då klockan var nära 1,2 föreslog m:r Childers, en at medlemmarne i Gladstones f. d. kabinett, att förhandlingarne skulle uppakjutas. Detta motsatte sig dock premierministern, hr Disraäli, med den anmärkning att ondastj för få år sedan skulle man, då den parlamentariska säsongen framskridt ika långt som nu, ej ha drömt om att afsluta sammankomsten före klockan 4 eller 5 på norgonen och omröstning begärdes. Då emelortid mitt brof redan blifvit tillräckligt långt, nåste jag uppskjuta beskrifningen af a division Underhnset till ett annat tillfälle. JJiBnn..nnntt EEEEFEUE—