Göteborgsposten – 25 juli 1874, sida 1

AHHUHSPIISIVA något sammanhang med utställningen; tislagen ökades trämlingarnen antal ännu mera ich efter hvad jag förnam lära de till en del itgjorts af prisdomarno, hvilka den dagen för slutna dörrar fullgjorde sitt ansvarsfulla och, åsom jeg nästan förmodar, ganska kinkiga ippdrag. Tisdegsafton voro alla dispovibla ägenheter fyllda af resande — och så kom len 15 juli. Strålande och varm skalle jag velat säga — men nej ett ofterlängtadt regn föll just lenna morgon, troligen föga kärkommet för uetällningen, men så mycket mera för landtnannen, hvars förhoppningar varit på väg att illintetgöras. Jag inbjöd min vän Å. att göra sällskap och så vandrade vi Kungsgatan uppöre. Redan på afstånd gifva svajande flagsor och vimplar ett festligt utseende åt vårt äroverk. Då hufvudingången är åt torget vid satans slut, måste vi vandra förbi byggnaden och gå gerna ännu några steg, för att få en öfverbllok af det hela. Vi äro med skäl stolta öfver denna byggnad, uppförd tör ett tiotal år sedan, men så smyckad som denna dag har den aldrig visat sig. Den vackra häcken på något afstånd framför byggnaden har i dag vuxit till en förvånande höjd genom en rad. laggstänger från hvars gyllene toppar blågula standarer vaja; på haliva höjden äro dessa stänger sammanbundna genom grönskande guirlander, hvilkas fästpunkter smyckas af fint målade vapensköldar, omgitna af blågula flaggor. Se der genast Göteborgsiötresset utbrister A. att sätta Göteborgsvapnet innerst, Uddevallas aldraytterst, ingen aktniog för den stad man gästark. — Rej tvärtom svarar jag ingen aktning för gästvänskapen, Uddevallas vapen innerst, Göborgs längst borta. — Hvar då? — Till höger. — Nej till venster menar jag. — Jaså utbrista vi båda på en gång ditåt såg jag ej — nåbja man har vetat lösa knuten, — Men ändå bara stadsintressen? knarrar A rsade jag icke det, landsbygden är ej med. — eZljo se der tronar ju öfver hufvudingången Bohusläns vapen på sitt draperi af Svenska och Norska flaggor. — Genom en tredubbel grönskande hvslfbåge med ordet Utställning å midten, Industri, Hsslöja å ömse sidor, inträda vi och sluta oss till de spridda hoparne, som å skolgården framför Annexbyggnaden afvakta det högtidliga öppnandet. I förbigående kunna vi ej underlåta att märka, det gårdeplanen är garnerad med vagnar, landtbruksredskaper och maskiner, så att föga plats är öfrig; vi kasta en blick på annexbyggnaden, ötver hvars läktare Göteborgs och Bohusläns förenade vapen, omgifvet af landtbrukets emblemer, i friska färger synes å det ljasblåa gafvelsältst. De med guirlander lindade pelarne, angenämt afstickande mot den mörkbruna fonden, gifva det hela ett täckt utseende, som förhöjes genom en mellan trappuppgängarno anordnad grupp af lefvande växter, mellan hvilka vi upptäcka ornamenter bildade af fossila snäckor från Kapellbackarne — en egendomlighet för Uddevalla; till och med Uddevalla vapen, två granar och en tall, framsticka i rabattens midt. — Men nu ljuder en fanfar — å läktaren uppträda Bestyrelsens och Hushällnings-Sällskapets medlemmar. styrelsens ordlörande, grosshandlare J. J. Ekman redogör red några ord sör det uppdrag Bestyrelsen tått sig anförtrodt, att för första gången anordna en Industrioch HuselöjdUtesällniog inom länet. — Detta uppdrag är vu fylät säger han men innan jag till Hushållnings-Sällskapet öfverlemnar denna utställning vill jag tacka i företa rummet Husbällninge-Sällskapet, genom hvars trikostighet denna utställning har kunnat på ett värdigt sätt framträda, dernäst utställarne, hvilka genom att så mangrant insända sina alster, möjliggjort en utställning eå rikhaltig och omfattande som den närvarande (härvid stöter jag min vän A. i sidao, men ban tyckes ej märka det) och sist prisdomrarne, hvilka åtagit sig att bedöma denna mångfald af artiklar. Han anbåller derefter att Hushållnings-Sällskapets ordförande måtte öppna Utställningen. I korta, kraftiga ord förklarar derefter grefve Ehrensvärd, i den dubbla egenskapen af Husbällninge-Sällskapets Ordförande och Länets Höfding, denna utställning för allmänbeten öppnad, med uttalande af den förhoppning att den nyss fallna reguskurer, för utställningen ogynsam, för landtmannen så efterlängtad och kärkommen, måtte innebära ett lyckligt varsel för denna den första Industri och Husslöjdutställningen i Göisborgs och Bohuslän. Ett rletvo konungen utbringas, folksången ljuder och nu tågar folkmassan med hushållnipgseällskapet i spetsen uppför den med lefvande växter smyckade trappan in i den egentliga utställningslokalen, läroverksbyggnadens otre våning. Första intrycket är öfverraskande; jag kan ej underlåta att till min vän A. rikta en spetsig fråga om hans spådom, men han väns der mig ryggen och försvinner i den böljande folkmassan, som nu fyller salarne till den grad, att man endast med svårighet kan skrida framåt. En hastig öfverblick visar, att en något större utställning i denna lokal skulle visserligen lemnat plats åt föremålen, men föga utrymme åt de besökande. Totalintrycket efter att en gång hafva genomvandrat det hela — dertill vill jeg helst låna vär egen tidnings egna ord: Rummen i läroverkshuset voro under hela dagen fyllda med menniskor, som i rikt mått njöto af de vackra utställda artiklarne och den ytterst smakfulla anordningen af desamma. Fördelade i 14 grupper och 356 nummer — man märke att hvarje utställare har endast ett nummer å alla de artiklar som af honom utställas i samma grupp — utgöra de ock ett i sanning lysande bevis för industriens och husslöjd ns raska utveckling inom li 9 or 4. 22 772—