Göteborgsposten – 21 juli 1874, sida 2

—apc—2 —U Råttegångsoch Polissaker. Poliskammaren. Varning för ångfartygsbefälhafrva re. Kapten J. E. Elfverson, förande ngfartyget ÅAlbrektsund, dömdes i går af poliskammaren, för det han, efter eget medgifvande, på utgående till Marstrand genom elfven begagnat starkare fart än 12 5 i gällande ham nordning föreskrifver, att för denna ötverträdelse böta 20 kronor. — Augelupsbefalhafvaren C. L. Börjesson, inkallad att ansvara för brist på uppmärksamhet åtskilliga gånger vid ilandläggning vi skeppsbron och öfriga tilläggsplatser mellan staden och klippan med ångslupen LEllen-, samt för det han d. 23 sistl. juni, varit nära att påsegla ångaren Albrektsund, hade till denna session kallat en mängd vittnen. Dessa förklarade allmänt att Börjesson städse iakttagit ordentlighet och uppmärksamhet vid skötandet af sitt ansvarsfulla kall och att de i allo derom kunde witsorda honom. För direktör Liljegrens, som vid ombordlaggningen med Albrektsund varit närvarande å ängslupen, hörande uppskjöts målet ännu en gång till d. 6 nästk. augusti. OO OO OS OF KR 72 Från Landsorten. Bedrägeri. I Wermlands tidn. läses: Vi anse, att följande vid rådhusrätten här nyligen anhängiggjorda mål bör komma till våra läsares kännedom. Under ett par års tid har här I staden vistats en person vid namn Andersson—Sunander, som förut varit straslad för förfalskning. Nämde Person förstod att på flerahanda sätt narra och bedraga både i och utom staden bosatt folk, och var flera gånger under tiden synlig inför rätta, der han dömdes för fylleri, fönsterins agning och dylikt. På sista tiden slog han sig på egendomsbandel, men vi veta ej, huruvida han i detta slags Laffärerlyckades lura någon. Hans sista bedrift, för hvilken han nu är dömd, är i korthet följande. Tillsammans med en landthandlande var Sunånder sent en afton inne på Frimurarelogen härstädes. Efter åtskilligt äl, om hvem som skulle betala, blef detta nämde handlandes åliggande. Den sistnämde var temligen redlös vid tillfället, hvarföre Sunander på begäran erhöll till förvarande hans plånbok. Då bandlanden kommit hem i sin bostad och fått sofva en stund, ihägkom khan, hvart penningarne tagit vägen och begaf sig till polisvaktkontoret, der han erhöll en konstapel till biträde, åtföljd af hvilken han sedan besökte sin vän Sunander. Denne nekade först till all kännedom om plånboken, men framlemnade henne sedan, men tom. Visitation företogs derför, då penningarne anträffades i Sunanders plänbok, som befanns ligga på sångbottnen, under Sängkladerna. För denna badrift bar nu Sunander blifvit dömd för bedrägeri till tre månaders fängelse. Vi hafva velat omnämna detta, emedan troligt är, att han, när han åter slipper ut; fortfar med sina industriknep. Vi varna derföre allmänheten att inlåta sig i hvad slags afiärer som helst med nämde herre. Ståhleska målet, vid något föregående tillfälle omnämndt i denna tidning, företo 8, Bäger Hallands P:n, sisti. Onsdag till förnyad ransa alng inför häradsrätten och afgjordes sålunda, att hr Ståhle dömdes till 1 års straffarbete samt att ersätta i målet afhörde vittnen. S. var nu liksom vid förra rättegångstillfället, biträdd af rådman Tornrhjelm, och ransakningen leddes af samme domhafvande som förut neml. v. häradshöfding A. B. Lindroth. Den skadade Aron Olsson anmäldes vara sjuk, men hans fader, Olof Andersson, var närvarande. Denne sednare, såsom sonens förmyndare, förnöjdes med 118 kronor för sina tingsresor m. m., hvarpå han nedlade all talan mot 8. Efter uppläsandet af de vid förra ransakningstillfallet förda handlingar afgaf 8. berättelse om sina lefnadsomständigheter, hvaraf framgick, att han, född af förmögna och ansedda föräldrar, helt ung blef sin egen samt att han en gång varit dömd till böter för ringare misshandel. Prestbeviset innehöll, besynnerligt nog, att i kyrkoboken ingen anteckning fanns om 8:8 kristendomskunskap och nattvardsgång. Vid upprop af vittnena blef det af allmänna iklagaren anmälda jäf emot tvenne S:s Pigor, hvilka ör tillfället lemnat tjensten, af rätten godkändt Vittnena, omsorgsfullt förhörde, voro ense derm, att sällskapet, som S. påstod störde hans nattro, id tilltället gick tyst och stilla förbi S:s gård, fastin de förut dels vid hamnen och dels under vägen lit och derifrån roade sig med dans, sång och spel. öfrigt vidböllo vittnena hvad de sagt vid det med lem förut hållna Polisförhår. Åklagaren öfverlemade derefter målet till rättens pröfning med den rinran, att han var öfvertygad om, att S. icke med ; gt ppsåt velat åstadkomma sådan skada som skett, I en att ådagalagdt vore likväl att S:s handling skett i 79 red berådt mod; men rätten, grundande sitt domuj ut på 11 Sts sista mom. i 14 kap. af strafflagen, on nser honom hafva handlat af hastigt mod. PP mm AA mm ppt åt bt mn AA mL