Göteborgsposten – 21 juli 1874, sida 2

nadt att tilläraga sig synnerlig uppmärksamhet. . Från Utlandet. I den stund då detta nedskritves, påg: kanske som bäst inom Frankrikes nationalfö samling den vigtiga debatt, som väntas skol bli af så stor betydelse för Frankrikes fram tid. Händelserna derstädos hafva neml. dri vit det hela alltmer och mer till ett slags tve kamp medlan republikens president Mac Ma hon sjelt och en betydlig del at nationalför samlingen. Denna kamp har måbända ett syn ligt uttryck ide båda förtattningsförslag, hvilk i går, måndagen, skulle komma under debat inom församlingen: det ena det af Casimir Pe rier väckta förslaget, som asser republiken bestämda organisering: det andra det af tre tiomannautskottet framstälda, hvilket deremo går ut på att organisera det sjuäriga presi dentskapet och gifva Mac Mahon en så at säga diktatorisk myndighet. Af dessa förslag har Mac Mahon sjelf sBisvit vigten at sitt un. derstöd åt det senare. ; Det är naturligtvis omöjligt alt i denna stund förutsäga utgången af församlingens öfverläggningar härom; de republikanska tidnin. garne bysa det bästa hopp om, att Periere förslag skall blifva antaget, de konservativa äro öfvertygade om, att det skall bli förkastadt. Tretiomannantskottete förslag, som framlades för nationalförsamlingen d 15 d:s af Ventavon, mottogs af högern med djup tystnad, af venstern med bullersamma afbrott och munterhet, och man kan häri icke se något gynsamt tecken för dess öde. Intet at partierna har efter Mac Åsahons sista budskap, hvilket Gambettas blad KFKöpublique frangaiaeräknar till militär-litteraturen, lust att gifva marskalken rätt att välja majoriteten inom den blifvande senaten och att efter godtfionande upplösa den andra kammaren. -Bet är ju en diktatur, man vill gifva 088, utropade en medJem af venstern vid sammanträdet d. 15 d:s. Det är ja en ny Napoleon III, man vill påtvinga Frankrike, ropade en annan, Det vill häraf nästan synas som att församlingen skall förblifva sig lik och, då det nu omsider kommer till ett afgörande, förkasta båda förslagen. Går det så, skall Casimir derefter i hela vensterns namn förslå, att nationaltörsamlingen genast upplöser sig. Hela högern och högra centern skola då inkomma med ett motförslag, hvilket går ut derpå, att nationalförsamlingen helt enkelt uppskjuter sina sammanträden tills in i november månad, för att den må kunna åter börja sitt Sisyphusarbete: öfverläggning om författningslagarne. Men nu är det, ester Mac Mahons sista budskap, all anledning att förmoda, att republikens president icke vill gå in på något uppskof, utan skall fasthålla vid sin begäran om septennatets hastiga organisering eller församlingens upplösning. Det är svårt att säga, genom hvilka medel och på hvad sätt han tänker genomdrifva detta, Det vill visserligen synas eom, att eden lojale eoldatonunder Bista tiden ådragit sig församlingens misstanke, och ett tillämnadt förslag om införandet af den e. k. questorsbefattningen från d. 17 nov. 1851, hvilken endast afser förhindrandet af en statskupp, är ett bevis härpå; men å andra sidan är den allmänna meningen likväl i allmänbet säker om presidentens lojalitet och hyser alltjemt förtroende till bars goda af:igter. Det är visserligen svårt att säga, hvarfrån detta förtroende kommer; ty marskalken tår genom budskapet af d. 9 juli uppträdt om personlig maktinnehafvare, och ella tidingar åro eniga deri, att ven liten, helt liten tatekupp redan skett, efter som församlinens frihet är undertryckt, och ministren icke ipgre har något ansvar gentemot representalonen. Men den allmänna meningens instinkt äger väl dock densamms, att det är bättre ted en begränsad diktatur i en sådan mans and som Mac Mahon, hvilken vill Frankrike äl och har hela hären stadigt vid sin eida, 2? med en obegränsad suveränitet i en reprentotiors våld, hvilken är inom sig söndrad partier, af hvilka hvart och ott nästan skulle I C å redo stt sätta det allmänva på spel för spande af det enskilda intresset. Och det I k denna allmänna mening, som är i värva-he nde stund Mac Mabons bästa och kanske