Göteborgsposten – 20 juli 1874, sida 2

ned kreatur, motiv från Baiern, af Amalia . Sohwerin, Norskt landskap, kyrka i Gud;randsdalen och Skogsväg af G. Schöyen, boffrande, reliefer i gips af R. Sundell. — Frän Utlandet. Det vill nästan synas som att den tyska oressen börjar i någon mån ångra de i hettan ukastade beskyllningarne mot det katolska partiet och presterna, såsom bevisliga ledare af den hand, hvilken nyse vill i Kissingen ned en kula rödja Bismarck ur vägen — beskyllningar som för öfrigt nästan bela den europeiska förmåtts att tro på, så bestämd har tonen varit i de tyska tidningarne. Det hette senast, att mördaren Kullmann tillhörde den katolska ynglingaföreningen (Gesellverein) i Salzwedel, och dessa ynglingaföreningar ha länge varit en nagel i ögat på det nationala partiet. Men nu upplyser redaktionen af Köln. Zeit.. att — ingen katolsk ynglingaförening finnes i Salzwedel. Ej heller lär man kunna längre behålla i häkte qvar den gripne presten, utan kommer han sannolikt att otördröjligen frigifvas. De med Kullmann anstälda förhören ha hittills icke bragt i dagen några upplysningar om hvad man helst ville veta, neml. de katolska presternas andel i dådet. Bismarck har sjelf i Kissingen, blott halfannan timme efter attentatet, förhört fängen, som härvid erkände, att han hotade rikskansleren och lävge tänkt på att mörda-honom, men utan att kunna finna tillfälle dertill. Härvid skall Bismarck hafva svarat: Dåzär det ju förbi med all säkerhet. När mina egna landsmän vilja mörda mig, hvad kan jag icke då vänta at mina egna fiender. Emellertid meddelar en Magdeburgtidning följande data om mördarens personlighet: Edvard Kullmann förskrifver sig från NeustadtMagdeburg och är född af katolska föräldrar. Fadren, fiskbandlaren Kullmann, nu boende i NeustadtMagdeburg, Charlottenstrasse 16, är från Breitenbach vid Heiligenstadt.. Han är en oförarglig man och personligen bekant för många Neustadtoch Magdedurgsboer genom sin försäljning af rökad ål och böckling. Sonen Edvard Kullmann lärde tunnbindarehandtverket hos tunnbindaremastarne Gebräder Welsch i Neustadt, var redan då en fräck slyngel, som tillochmed i läran begagnade pistoler, hvilka hans mästare fråntog honom, och i raseri kastade han ea fåne sin bandknif etter en lärlingskamrat, Gustaf elsch, hvarför han afskedades, innan han ännu lärt ut. Om hösten år 1873 stack han sin yngre verkmästare Filip Welsch af hämnd med en knif, hvarför han dömdes till fangelse. Redan förliden pingst skall Kullmann hafva yttrat i verkstaden, att han ämnade resa till Wien för att mörda Bismarck. : Från annat båll tillägges den ganska märkliga upplysningen, att Kullmanns mor redan sedan ett år tillbaka befinner sig i därhuset i Halle till följd at ohjelpligt vansinne, hvilken omständighet onekligen är af stor vigt för bedömande af sonens tillräknelighet. Hvad som isynnerhet tyckes harma den tyska pressen, är den omständigheten att en tysk, en proussisk hand kunnat utöfva ett sädant dåd, då det deremot under kriget, der hvarje fransman var Bismarcks förklarade fiende, icke sanns en enda fransk hand, som ville utföra ett lönmord. Emot de öppna anklagelser i Bismarcks blad Nordd. allg. Zeit., som riktas mot ultramontana partiet, anmärka såväl Köln. Zeit. som Nat. Zeit., att man bör vakta sig väl för attlättsinnigt kasta skulden öfver på partier. Låtom oss ickg, skrifver det förstnämnda bladet, hänföras till hatfulla beskyllningar, låtom oss vara förståndiga och afhålla oss ifrån all partilidelse. Fanstismon kan. på sin böjd uppekrufvas till lönmord hos vissa, bisarra personer; det politiska lönmordet har aldrig ännu) stått på nägot partiprogram i Tyskland. — Rat. Zeit. tror icke, att något politiskt parti skulle kunna tänka sig draga någon fördel at att rödja Biemarck ur vägen. Den officiösa Spen. Zeit. skrifver: Vi hoppas, att denna svarta handling skall bidraga till att stärka det goda förbållandet mellan vårt fäderneslands södra och norra del. Och då den möjligheten trädt oss så nära, att vi plötsligt kunde förlora honom, som skapat Tyskland, då bäsvar vårt hjerta, och vi beherskas blott af den enda tanken på, hvilken oerhörd förlust det skulle varit för vårt land att förlora denne man. Ty det finnes sannerligen blott en Bismarck. Det sistnämnda bladet bifogar härtill följande meddelande från pålitlig källa: För ett par år sedan kom man vid en af furst Bismarcks parlamentariska soirer att tala om, i hvilken fara han sväfvat under det tysk-franska kriget, och att ett lönmördarangrepp från fientlig sida skulle varit allt annat än osannolikt. Fursten anmärkte dertill, att hans lif stod i Guds hand och att han städse var beredd att offra det för Tysklands sak. För ofrigt, tillade ban, ges det tyvärr lönmördare såväl i fredssom krigstid. En stunds allvarlig tystnad inträdde nu, hvarefter Bismarck plötsligt sade i skämtande ton: Det skulle vara högst ändamålsenligt om man, i likhet med hvad som eger rum i afseende på villebråd, ville bestämma en viss tid, då man icke fick skjuta på ministrar, ty i så fall visste man dock, hur man hade det. Dessa yttranden väckte stor uppmärksamhet, ty alla voro eniga om, att det låg något bakom dem, och kanslerens humor kunde ej föra någon bak ljuset. Jag återkallar detta minne nu, derför att jag måste med sorg och skam erkänna, att det fans en tysk. som ville besudla sig med detta skändliga brott, medan det under det för Frankrike så olyckliga kriget icke fans en enda fransman, som ville det. Af särskilt intresse torde vara att erfara det ultramontana hufvndbladet ÅGermarias uttalanden: Hela Tyskland skall utan partiskilnad känna den djupaste harm öfver den förbrytare, som lyfte handen till ett skändligt lönmord. Vi veta ej, huruvida telegrafens uppgift, om presten Kottelers häktning är riktig. eller om brottslingen är medlem af någon katolsk förening, men det är ju tänkbart, att ett öfvermått af lidelse, hat och raseri ssmlats bos enskilta personer under de storartade förföljelser, som vårt parti och vår kyrka måst lida, och att det slutligen ommer till utbrott i den gröfsta kränkning af alla domliga och menskliga lagar. Mea det är otänkart, att någon förnustig man vill tillvita ett helt parti en enskild persons öfverdrifter ; ty att det bland — — S— —0 — — (DD -m MM mm Mm ÖU s KR JC 2 AA — ——