är redan mycket! bättre; bon har sofrit i tolf timmar. — Snart skall hon bli frisk, svarade Victor. Han gick närmare för att betrakta henne och kysste henne på den iskalla pannan — modren var död. Den flyttande poeten slog sig ned i huset N:o 30 vid Rue Dragon i ett vindsrum, som blef med brådvägg deladt i två hälfter. Här bodde Victor Iugo tillsammans med en slägting på mödernet. ina hälften begagnades till sängkammare, den andra till salong. Möbleringen var mycket torftig; men på väggen hängde den mycket lofvande symbolen för framtida ryktbarhet: den Ågyllene liljal, som ; Victor Hugo med sitt ode öfver Henrik IV:s bildstod och med ett annat till madonnan af Verdun förvärfvat vid pristäflingen i Toulouse. . Victor Hugo hade offentliggjort några af sina dikter i Conservaeur litteraire, andra i en kalender; han samlade dem i ett häfte, som han gaf titeln voden och ballader?, hvilket var tryckt på så dåligt papper och så illa, att Ludvig XVIII, när hans föreläsare Mennechet visade honom boken, utbrast: Så sluskigt det der ser ut! Den 1500 exemplar stora upplagan såldes på tre månader och inbringade åt författaren 750 francs. . Nu tänkte Victor Hugo äfven redan på att gifta sig. De 750 francs användes till en kaschmirschal åt hans fästmö. De nygifta (de räknade tillsammans knappt 50 år) flyttade först in i en våning vid Rue Vaugirard och derefter vid Rue Notre-Dame des Champs. Med odet öfver hertigens af Berry död begynte Victor Hugos ryktbarhet, från uppförandet. at Hernani daterade sig hans välstånd. Efter sjerde akten lät bokhandlaren Mame presentera sig för honom, för att köpa förlagsrätten till dramat; han bjöd honom 6000 fres. När Hugo bad honom vänta till representationens slut, sade förläggaren: Låtom oss genast uppgöra kontrakt! — Men stycket kan mattas mot slutet. — Visserligen, men det kan också ha ärnnu större framgång. Efter andra akten tänkte jag bjuda er 2000, efter den tredje 4000; jag bjuder efter den fjerde 6000, ty jag tar nästan, att jag efter sista akten måste bjuda er 10,000 fres. — Victor Hugo smålog och antog. Kontraktet undertecknades i en tobaksbod. Bokhandlaren lät skalden, som då endast hade 50 fres i sin ficka, med det snaraste få penningarne. Hernanis uppseende väckande framgång dro en verklig syndaflod at menniskor till Hugos bostad; irån bittida på morgonen till nattens inbrott var det ett oupphörligt kommande och gående. -En morgon kom husets egarinna till fru Hugo och sade: Ni är ett älskvärdt fruntimmer och er man är en präktig karl, men I ären icke hyresgäster i min smak. Jag har nedlagt min affär för att kunna lefva i lugn; jag har köpt detta hus på en ödslig gata, och jag har i tre månader haft alldeles odrägligt för er mans skull; dag och natt är det ett föriärligt oväsen; i trapporna går det till som på boulevarderna. Midt i natten blir jag väckt och tror, att det är en jordbafning, då det är er maus vänner, som larma ofpå mig. Det kan icke få fortfara längre. — kör säledess ut mig? — Jag är mycket ledsen deröfver, men kan icke annat. Litteraturen må ha sitt goda med sig, men jag skulle icke vilja vara gilt med en litteratör. Det är mig mycket okärt, men I skullen göra mig en tjenst, om I flyttaden i nästa månad. — Till den grad tillställde romantikernas diskussioner oro icke blott på teatern, utan ätven vid den husliga härden. Victor Hugo lemnade Rue Notre Dame des Champs och bar sina penater till Rue Jean Gujon. Här fullbordades Notre Dame på fem månader; han ämnade derefter författa Quiquengrogneoch Puckelryggens son, men de blefvo aldrig skrifna; här skrefvos: Konungen roar sigk,Lucrezia Borgia, Maria Tudor, Angelok, Inre röster 0. s. v. Victor Hugos sista bostad i Paris var vid Rue Latour d Auvergne; derifrån förjagades han af ett dekret af den 9 januari 1852, som dömde honom jemte andra folkrepresentanter till landsflykt. Lösegendomen försäldes på auktion, och tidningarna meddelade förteckningar deröfver för attgenom subskription få egendomen inropad och rädda den åt skalden eller Frankrike. Guernsey, dit skalden flydde, är, såsom bekant, en nordvest om Frankrike belägen ö. För att från den franska kusten komma dit, mäste man färdas förbi många små öar och klippor, hvilka se ut som länkar ur en söndersliten kedja. Guernsey och Jerscy tillhöra England, men ha sin egen kommunalförvaltning, sitt eget mynt och tala ett franco-normanniskt idiom. Här och der ligga ruiner af citadeller kringströdda, i hvilka fordom genom ediktet i Nantes utdrifna hugenotter bodde. En bred, af huvdraåriga träd infattad väg går till bafvet; nära stranden ligger ett hus, som hela verlden känner: Hauteville-house, der Victor Hugo bor. Han använde tre år och verkliga skatter för att göra det beboeligt. Man finner deri de vackraste kuriositeter, träsniderjer från medeltiden och renaissancen, majolikor af Gubbio, venetiadska glas och en mängd bröstbilder mellan gamla rustningar. Man kommer genom en förstuga, i hvilken man ser reliefer af hufvudepisoderna i Notre. Dame de Paris, in i den egentliga våningen. På väggarpe falla två medaljonger at David, hvilka föreställa Victor Hugo och hans dotter, genast i ögonen. Genom en monumental dörr kommer man in i matsalen, deröfver står den lakoniska inskriften: Mangia, cammina, pregal!