Göteborgsposten – 17 juli 1874, sida 2

— —————————— ländingar. Hela verlden kommer hit till mig, hvarföre skulle jag då resa ut och se mig om i verlden. Jag väntar konungen af Persien, som man lärer hafva afsatt, och till vären har man lofvat oss att få se Polens siste konung. -Rafsin, du har rätt; men jag vill återse min hustru. Jag svär dock att, antingen jag fioner benne eller ej, skall jag vid min återkomst för alltid kasta ankar i ditt granskap; Joi de Souohord ! Souchard gick i Brest ombord för New Orleans, Han hade knapt bunnit tio lieues från Parie, då Rafin fick en parfymerad biljett, i hvilken man gaf bonom ett rendez-vous på madame Armantois bal. Madame Armantois baler voro då för tiden bögt i rop. Man spelade högt, man konspirerade mycket mot monarkien, som man ville åt, men man roade sig tappert. Madame Armantoie etablissement var beläget i den utbygnad af galleriet, der sedan läsekabinettet Åla Tente inrättades. Denna utbygnad har nu blifvit nedrifven; trägallerierna stodo med baksidan deremot. Gomorrha och dess ruiner hafva försvunnit. Rafin tvekade ej att gå dit han blifvit inbjuden; han behötde trösta sig öfver sin väns afresa. Vi ämna ej beskrifva denna bal, endast den episod som utgjordes af Rafins möte. En qvinna lyftade på sin mask: det var Fancbette, den förtjusande, lifliga, lättsinniga Fanchette. : Herr Rafin, sade hon till den förbluffade Rafin, SouChard var ett tjurhufvud, det