Göteborgsposten – 14 juli 1874, sida 2

Frän Utlandet. Det at Frankrikes president, marskalk Mac Mabon, utfärdade budskap till nationelförsamlingen, om bvilket vi förut berättat, vår i sin helhot af donna lydelse: . Då nationalförsamlingen genom sitt beslut af den 20 rov. förl. är lade verkställande makten för 7 år i mina händer, har hon, i det hon ställde mitt uppdrag öfver allt tvifvel, velat tillika gifva åt jlandets intressen den trygghet, som sväfvande iustitutioner icke kunna tillräckligt lemna. Nationalsörsamlingens röst pålade wig tunga sörpligtelser, för hrilkas uppfyllande jag stär i ansvar bog Frankrike och dem Jåg icke bör undandraga mig, Församlingens votum uppdrog ät mig rättigheter, som jag endast skall begagna till landets bästa. Den ät mig öfverlåtna makten har en fast begränsad varaktighet och är oåterkallelig. Nationaltöreamliogen har, då hon till mig öfrerlemnade sagde myndighet, innan bon fattade beslut angående författringsfrågorna, velat Fjell pålägga sin mwycdishet vissa inskränkuingarDenna myndighet, hvars tidrymd icke kan förkortas, skall jag handhafva för att med alla lagliga medel försvara densamma. Jag skall sålunda motsvara nationalförsamlingens förväntan och vilja, ty hon trodde att bon, då hon för 7 år ställde mig i regeringens spets, skapade en stark, stadgad och aktad myndighet. Men lagen af d. 20 nov. krätver fullständigande. Nationalforsamlingev, som lofvade att åt myndigheten gilva ytterligare nödiga medel, kan icke hysa någon tenke på att förblifva sina förpligtelser otrogen. Ma hon tillåta mig att på det ifrigaste erinra henne om desamma och fordra deras hastiga upp: fyllande. Ibland landets önskaingar står främst den organisering af makten, fom skall vara en borgen för förhällandenas stadga. Det är alldeles nödvåndigt att bringa de hittills olösta frågorna till en 1:sping. Nya dröjsmål skulle förlänga ovissheten, förlama affärerna och skadligt inverka på landets välstånd. Nationalförsamlingens patriotism skall icke försvagas. Gent emot de ännu ouppfylda förpligtelserna skall hon gifva landet, hvad hon är skyldigt detsamma och hvad det väntar at henne. I namn at landets vigtigaste intressen besvär jag församlingen att fullständiga verket och ofördröjligen inträda i öfverläggning cm de frågor, hvilka icke längre få förblifsa oafgjorda. För sinnenas lugnande är detta i hög grad af nöden. Lifvade af samma ansvarskänslor, skola nationalförsamlingen och regeringen gemensamt uppfylla alla de förpligtelser, som pålagts dem. Det är en bjadande pligt att genom varaktiga institutioner gifva landet lugn, säkerhet och tillfredskällelse, hvilket landet behöfver. Jag uppdrager åt ministrarna att ofördröjligen meddela åt författningsutskottet de punkter, söm jag anser väsentligast och vid hvilka jag fäster synnerlig vigt, emedan de äro le vigtigaste. Det är i anledning af detta budskap, som en medlem af venstorn, Barthauld, i nationalörsamlivgan gjort en interpellation. Ilan vill nemligen veta, om budskapet åsyftar att frånkänna församlingen rätt att tolka septonnater, och om Mac Muahon tortfarande är ansvarig nför föreamlingen, såsom dess delegerade eller