Göteborgsposten – 11 juli 1874, sida 2

Vid syratiden, då hag var på väg till maklarens kontor, anropades han i Houston Street af samme unge man, som då var åtföljd af ett elegant ungt fruntimmer. Den unge mannen frågade om kaptepen ämnade sig till mäklaren, och då denne bejakat frågan, förklarade han sig villig att åtfölja honom dit, om kaptenen ville tillåta honom att först följa fruntimret hem; och då hon sades bo endast ett belt litet stycke derifrån, var kaptenen nog artig att medfölja de unga tu. Man kom till Broadway, som vid denna tid var full af folk och vagnar. Hår hade de gatt endast några få steg, då truntimret framtog en liten dosa, hvarur hon tog sig en pastilj och äfven bjöd den unge mannen en. De båda stoppda sina pastijjer i munnen och uppåto dem. Hon rågade kaptenen om han äfven ville smaka på en. Med en artig bugniog mottog ban pastiljen och stack den i munnen. Några få ögonblick efteråt började ban känna sig illamående; det svartvade för hans ögon och ban började förlora medvetandet. Fruntimret enmärkte då, att han hade en svart fläck af cigarraska på näsan, den bon erbjöd sig att med nåsduken atiorka. Så snart detta var gjordt, förlorade kaptenen helt och hållet medvetandet. Han uppvaknade, enligt hvad som sker i alla röfvarehistorier, i ett kolmörkt, fuktigt källarhvalf. Han trefvade omkring i mörkret, men fann iagenting annat än en tom tunua. Han bultade på väggen och ropade. Omsider inträdde tvenne män, med nåsdukar knutna för ansigtet i stället för masker. Dessa hotade att mörda honom om han gjorde något väsep. Han lofvade att förhålla sig tyst, hvarpå de gåfvo honom något vatten och en kopp kaffe. Deretter bands ban och en duk knöts tätt öfver hans ögon. Chloroform stänktes derpå öfver hans kläder och han bars ut till en vagn, som straxt rullade bort. När han dernast kom till någon besinning, befann han sig i Spruce Street, nära Tribune-bygsnaden. Detta var omkring kl. ett på onsdegs mörgonen. Med tillhjelp sf polisen fördes hau då till Hudnuts apotek i Herald-bygguingen, der han erhöll någon förtriskning och tillråddes att gå hem, hvilket ban återigen med polisens tillbjelp lyckades göra. Här aftog han tina af chloroform genomdränkta kläder, gick till sängs och sof till ousdagseftermiddag. Då först vaknade han till full sans och till modvetandet om, att icke allenast alla bans diamanter, utan äfven hans ur, ringar, skjortoch armknappar voro Bin kos. Värdet af hvad ban förlorat uppgår till sexton tusen dollars. Polisen har ingenting kunpat utrösta i fråga om att återfå det förlorade eller uppspana tjufvarne. En enskild detektiv-agentur tror sig dock vara dem på spåren.