Göteborgsposten – 11 juli 1874, sida 2

— —— — A— — Hvarjehanda. En kalifornisk välgörare. En i San Fraucisco boende rik man vid namn James Lick, bvilken samlat en stor förmögenhet gouom inköp at jord, bar skänkt hela denna sörmögenhet till allmänt nyttiga åadamål. med vilkor att han för sin lifstid erhålier högst 25,006 dollars om året och hans slägtingar legater om inalles 26,000 dollars: At förmögenheten skola 700, 000 dollars användas till ett teleskop, bvilket skall i styrka öfvergå alla hittills varande och uppsiållas i ett observatorium i Kalilornien; 250,600 doll. till en grupp, som skall uppstal las framför statens parlamentsbyggnad och framställa Kalifornieos bistoria och framsteg; 300.000 doll. till ett tekniskt institut i Kalifornien ; 150.000 doll. till ett monument åt Francis Scott Key, fört. till sången The Star spangled Banner-; 150.000 doll. till fria offentliga bad 15an Francisco; 100.000 doll. till ett bem för pauvres honteux; några mindre summor till en del andra ändamäl; hvad som biir öfver, skall tillfalla vetenskapsakademien i Kalifornien och sällskapet California Pioneers. XTze nya operor väntas under nästa säsong uppförda på teatrarne i Paris, nemligen en komisk Mart vid namn Samson-af Saint-Saöns; en operett narinnan af Lenegren, text af Chantegari och en opera Manfred af Diaz, libretton af Ruelle. En listig åfventyrerska. Iogen nation skryter så mycket öfver sitt land och allt hvad dertill hörer som den amerikanska. Till och med det rykte Amerika fått såsom ett tillhåll eller fostrande lind för de värsta bofvar, synes smickra amerikauornes fåfänga. Det är dertöre icke utan en viss stolthet, som amerikanska tidningar berätta, att det är en amerikanska, som törledt den unge ryske storfursten Nikolaus till att stjäla sin moders juveler, Qvinnan i fråga synes vara en äfventyrerska af det tarligaste slaget. Hon är, säger Nordstjernan, dotter af en prest vid namn Ely i Missouri. Hon såges vara utmärkt vacker, liten och af smidig, behagfull växt, har ett barnsligt anpsigte, som synes vara oskulden sjelf. Redan då hon ännu gick i gkoJap, innan hon ännu var sexton år gawma!, började bon intrigera med en man vid namn Blackford, som innan kort enleverade benne och gifte sig med henne. Men äktenskapet blef helt kort. En vacker morgon fanns Blacktord ded i sin säng: Den unga enkan begaf sig till Philadelphia, der bon började och länge fortsatte ett lif af extravagans och utsvålningar. En tid uppehöll hon sig i Newyork, men afreste sedan till Europa, der hon vistats i nästan alla större städer och ötver allt spridt förderf, olycka och vanära omkring sig. I synnerhet lägger hon an på gifta män eller unga män af serdeles god familj. Då hon en gåva får dem i sitt väld, utpressar hon af dem stora summor genom hotelser att tillställa skandal. På samma gång som hon beskrifves såsom en af vår samtids mest utsväfvande qvinnor, synes bon derjemte vara en af de hjertlösaste, och dä man tillika tar i betraktande, att hon fått en värdad uppfostran, är talangfull, qvick co djerf, sumt att h unes tygellösa lesnadssatt icke synes ba något iaflytsnde på hennes belea eller utseende, så inses lätt hvilken tarlig person bon är. Af storfursten Nikolaus fick hon juveler och pennivgar till ett värde af 8 175,000 och — har kommit undan med alusommans. Möjligen är det denna sista omständighet, som inger amerikanarne någon stolthet öfver sin landsmaninna, ty det bevisar att bon är smart(fisssig), och enligt amerikanska åsigter otverskyler denna dygd alla laster och brott. En amerikansk röfvarekula. Nordstjeruan verauar etter Neryork Heraid följande antagligen hopgjorda historia : Ea svensk sjökapten, vid namn Caarles Andersson, som i många är farit till fjös och derunder besökt snart segat alla verldens tänder, hade småningom uppköpt ett antal oslipade diawanter, till ev värde at femton tusen dollare. Med dessa anlände han till Newyork för omkring 3 månader sedan, för att dersades försälja dem. Som denna vara emellertid är något trögsåtd i Newyork nu i dagarne, så hade han annu efter ofvanuämde 3 månaders torlopp, icke funnit nägon kopare. I dees ställe hade han råkat förälska sig i et amerikanskt tröntimmer, gift sig och tagit qvarter i Sweeneys hotel i Chathamstreet. Nu var han mer ån någonsin angelagen om att sälja sina ädelstenar, ty ban ämaade söretaga en lustresa till Europa med sin unga fru. Han säg en diamant-mäklares skylt å buset n:o 710 Broadway. Dit beslöt han att gå På måndagen stoppade han sina diamanter i fickan och begaf sig till nämda hus. I trappen mötte han en välklädd ung man, som frågade honom om han ville köpa diamanter. KapteDen evarade, att ban tvertom bade sådena att sålja. Den unge berru törklarade ds, att han var makt rens bokhållare, att denne var utgången, men skalle kunna anträffas mellan kl. 4 och 5 på estermidängen samt anhöll, att kaptenen ville återkomma vid den tiden. Kärpå ingick denne och återvände hem.