Göteborgsposten – 11 juli 1874, sida 2

jer fr. Verml; rådman C. Lindqvist fr. Jönköping. Från Utlandet. Dat ser allt fortfarande mycket oroligt ut i Frankrike, på grund af den rådande partisöndringen och de olika menivgarnos våldsamma brytnirg emot hvarandra. Hvarje ny sådan kris är en ytterligare stöt i nationaltöreamlingens sida, och denna senares upplösnirg visar. sig med hvarje dag blifva allt mera en nödvändighet, ty numera kan marskalk Mao Mahon omöjligen så ihop en regeriog, som kan ha något varaktigt stöd i en majoritet inom församlingen, bvaraf måste följa ständiga nya konflikter och slitningar: Några ingångna telegram lemna ewellertid i sina lakoniska otydligheter närmare redogörelse för stormen inom nationalförsamlingen i onsdags, då legitimisten Lucien Bruna förut omnämuda interpellation kom under förhandling. Brun påstod, att grefveps af Chambord i ?Union intagna manifest icke förnekade Mac Dsahons myndighot, så att bladets indragning för detsammas offentliggörande var i det bela orättvis. Dessutom hade förnt ett manifest från : den kejserlige prinsen kunnat utan någon rättslig påföljd i tidningarne ofseniliggöras. Hvarför skulle icke grefven at Coambord ha samma rätt som den kejserlige prinsen? — Härtill genmälte iorikesmivistera Fourton, att manifestet bestred septennatet, under det att lagen af den 20 nov., som stadgade detsamma, är föränderlig och ej kan rubbas. Mnistern hänvisade i sitt svar äfven på de strängbetsätgärder, som vidtsgits mot såväl bonapartister som radikala. Na begärdes öfvergång till dagordningen af ov talrikt avtal deputerade. Lucien Beun framkom med sitt förut omnämnda förslag till dagordnipg, hvari församlingen skulle säga sig icke vilja ställa lagen af d. 20 november under diskussion, men likväl ogillade regeringens uppträdande. Dotta förslag förkastades. Deputeraden Paris (ej grefven af Paris, eåsom oriktigt telegraferats) föreslog i stället följande dagordning, om hvilken Foartou förklarade, att regeringen skulle godkänna densamma: Nationalsörsamlingen beslutar att kraftigt understödja republikens president, marskalk Mac Mahon, i den honom under sju år betrodda myndigheten, men förbehåller sig rätten att prötva förtattningsförslag och öfvergår till dagordningen. Ätven detta förslag, som innebar ett förtroendevotum met regeringen, forkastades, ehuru blott med 38 rösters öfvervigt. — Sedan antogs enkel dagordnieog med 339 röster mot 315. Såsom man allmäst väntat, skyndade ministören att genast efter sessionens slut till republikens president intemna sina afskedsansökningar, hvilka Mac Mabon dock, såsom man äåtvenledes väntat, vägrade att mottaga. På grard af denna sakernas ställning, an; tog man, dels stt presidenten skulle i ett budskap uttala sig till nationalförsamlingen, dels att åtskilliga deputerado skulle vid sammantrådet i torsdags föreslå nationalförsamlingens upplösning. Stämningen töc den sevare åtgärdon utbreder sig allt mer och mer. Om man kastar en blick på partiställningen vid röswivgstillfället, så visar det sig, att vonstra centern förenat sig med den öfriga vonstern och yttersta högero, då det gälde att motverka dep. Paris förslag till förtroendevotum, men drog sig ifrån de yttorliga partiorna i öfrigt, då dessa ville gemensamt störta ministören. Såsom betecknande för begreppsförvirring må ock anmärkas, huru Gambettas organ Röpublique Frargaiee formligen kurtissrar de mest inbitue legitimisterna. Dess krumsprång taga sig nästan komiskt ut. Iaom presidentens palats är man öfrerlygad om, att nationalförsamlingen måste inom 14 dsgar upplösa sig sjelf. Dot berättas, att försattningsutskottet autagit tjerde art. i Ventarons törslag, enligt hvilken Mac Mahon har uteslutande rätt att upplösa nationalförsamlingen. Vid aflidne f. ministern Goulards jordfästning d. 6 d:s höll utrikesministern Decazas ett tal, hvilket är af ea viss poltisk betydelse och för närvarande utgör ett ganska mycket bebandladt samtalsämne. Han talade om den aflidnes försonliga uppträdande, då Mac Mahon uppmanat honom att bilda kabinettet, och tog sjelt deraf anledning att mana till försoning,i det han utdrast: Låtom oss glömma våra olyckseliga tvister och endast tänka på fäderneslandet! Gyllene ord som borde okrifvas ölver ingåvgen till hvarje represontantkammare och isynnerhet öfver den till Frankrikes nationalförsamling, hvilken synes i inre tvedrägt vilja äta upp sig sjelf, icke akyende de farliga kriser hon dervid drager öfver landet, som ej kan få ro. Na föreligga så många och pålitliga berättelser från Spanien, afgifna af korrespondenter hvilka varit åsyna vitne till de sista etriderna vid Estella, att man kan bilda sig en