Göteborgsposten – 10 juli 1874, sida 2

—— cPs t MAXA — — och bleknande. Ingen lysning har egt rum. — Nej d är omöjligt. — Visst icke, min älskade. Vi äro vid skotska gränsen. Vi ha blott några engelska mil till en skotsk by, der vi kunna bli vigda. Det finnes två hästar i stallet. Vi kunna lemna Bleak Top i daggryningen, och då mr Gower kommer, skola vi försöka att vara här för att möta honom. — Men er far, Guy? — Han behöfver blott se ert ansigte för att bli förtjust öfver den hastighet, hvarmed giftermålet gick i fullbordan. Han behöfver blott höra er historia för att trycka er till sitt hjerta och välsigna er. : Men Olla tvekade likväl, och det var först efter lån öfvertalning, som Guy kunde förmå henne att gifva efter. Vi vilja ej söka beskrisva den unge mannens förtjusning, då han slutligen fått ett medgifvande svar från sin älskades läppar. Guy väckte upp mrs Popley och omtalade för henne, huru sakerna stodo. Mrs Popley blef lika glad som förvånad och gaf luft både åt den ena och andra känslan. Ä Popley, mrs Kipp och Christopher Kipp uppkallades derefter och fingo äfven de del af hvad som förestod, och huru mr Gowers planer derigenom skulle bli gäckade. Sedan Guy gifvit befallning om, att hästarne skulle sedlas tidigt påföljande morgon, gick man till hvila, men det är ovisst, om de båda älskande sofvo något denna natt.