Göteborgsposten – 9 juli 1874, sida 2

med ett glödande jern och han utstötes skymfligt ur regementet, after förutgången dom af krigsrävten, — Detta stöter onekligen något på inqvisitionens blodadomstolar. De ledande europeiska orgaverna. sysselsätta sig allt fortfarande mycket med Englands tvekan i afseende på Brysselkongressen. I sitt svar på lord Denleighs iaterpellation i Öfverhuset lät neml. lord Derby förstå, att han visserligen gillade kongressens och ledarnes menniskovänliga afsigter, men likväl icke hyste fullt förtroende till saken. Först var det endast fråga om krigsfångarnes behandling, men snart vidgades programmet och erhöll en sullständighet, som lofordades på Europas sastland, men väckt -stora betänkligheter i England. Det är, såsom vi i korthet förut antydt, planen att begränsa de krigförandes rättigheter på hafvet, som isynnerhet väckt i England ond blod. Man fruktar neml. der, att de kontinentala militärmakterna vilja göra ett försök att genom internationalt fördrag så mycket som möjligt förlama Evglands sjömakt, och eftersom Englands säkerhet helt och hållet grundar sig på bibehållandet af herraväldet öfver hafven, så misstror man der till och med möjligheten af en dylik plan. Häromdagen hölls i Newcastle ett meeting, hvars ordförande, Crawshey, onekligen uttalade engelska folkets tanke, då han sade: Privategendom skall enligt nu gällande bestämmelser vara oantastlig i landkrig. Men de sista krigen ha visat, att en arme det oaktadt kan inrycka i fiendeland och taga så mycket proviant och foder, reqvirera så mycket penningar och krigstjenster som den behagar. Om privategendom till sjös skulle förklaras i helgd, så skulle detta ställa sjömakterna ogunstigt emot landtmakterna. Dessa betänkligheter må vara grundade eller icke, men de finnas och utöfva stort inflytande på den allmänna meningen. Detta synes äfven deraf, att lord Derby till Brysgelkongressen endast skickar en, som skall asgifva berättelse, men icke något ombud, hvilket väl är minimum af höflighet. Det säges, att England och Frankrike sinsemellan enats om att under alla omständigheter utarbeta viesa internationala angelägenheter, deribland ejörätten, från förhandlingarne eller åtminstone förpligtelserna. Allt angifver således, att kongressen är dömd till vanmakt. Man misstror Bismarcks planer. Som bekant, skall den öppnas d. 28 d:e i belgiska ministerns hotell i Bryssel; och skola 42 delegerade från de olika regeringarne deri deltaga.