Göteborgsposten – 9 juli 1874, sida 2

säkran var den slät och hvit utan ett enda ärr eller minsta tecken till något slags skada. Med vild och bestört min, en min på en gång af fasa och misstroende, lemnade baroneten rummet. L. Nära tre veckor hade förflutit efter Olla Rymples och hennes vänners ankomst till Bleak Top. Utanför diversehandlarens i Gloamvale butik etannade ett åkdon, draget af hästar, som syntea uppgifna af trötthet. Men i samma ögonblick åkdonet stannade, stack en gentleman ut hufvudet genom vagnsfönstret och befallde körsvennen att fortsätta. — Omöjligt, ers nåd, sade körsvennen, som stigit af och gick fram till vagnsdörren. Hästarne äro alldeles uttröttade, och vägarne häruppåt äro så godt som ofarbara. Passageraren i vagnen eköt hastigt upp vagnsdörren och hoppade ner. Det var ingen annan än Ollas trolöse förmyndare och fiende mr Devereux Gower. Allt ifrån Ollas sista flykt hade han varit på spaning efter henne, han hade besökt alla hennes bekanta och förra vänner och frågat efter henne. I Paris hade han i en tidning fått läsa om Röde Carvellis och hans bands tillfångatagande och sett uppräknade namnen på de befriade sångarne. Troende Olla vara qvar i Neapel skyndade han dit. Han sökte i Vesuviivärdshuset, tog deras värdinna i förhör, vann af henne några upplysningar och skyndade tillbaka till England. Efter trägna förfrågningar fick han slutligen kännedom om, att det ensliga stället på höjden af Cheviotbergen egdes af hans myndling, och sedan han förgäfves sökt henne på andra ställen var han nu på väg att söka henne der, (Forta.)