Göteborgsposten – 9 juli 1874, sida 2

———— 2— — — —— Från Utlandet. Det sedan någon tid bådade manifestet srån grelven af Chambord bar sett dagen, och våra läsare känna af en meddelad analys dess väsentliga innehåll. Tidningen YUnion i Paris har meddelat det till franska folket och fått till svar af regeringen en indragning på fjorton dagar, hvilken kraftåtgärd återigen ledt till en interpellation af Chambords vän Lucien Brun, som nästan tyckes skola frammana en kris, betydelsefullare än någon föregående. Principmenniskan från Frohsdorf är i sagda manifest sig förunderligt lik och viker i allt väsentligt icke en hårsmån från sin ide. Han har synbarligen varit af den tanken, att en meningsyttring var för ögonblicket nödvändig från hans sida. Nationalförsamlingens författningsutskott diskuterar förslaget om republikens stadgande; Mac Mahon stadgar i sin dagorder till Parishären septennatet eller det sjuåriga presidentskapet; bonapartisterna orgavisera sig i ett mäktigt sörbund. I denna ödesdigra tid kunde ju Henri V icke stå qvar i tyst tillbakadragenhet, han måste ännu gång tala till sitt folk, och såsom en läkare för alla de sår, partiraseriet tillfogat landet, framkommer han nu med sitt recept för säderneslandet. Och detta recept säger: Kristlig monarki med två kamrar. Ty Henri V har i ensamma stunder genom mogen ostertanke kommit derhän, alt han uppgifver absolutismen, men visar sig fortfarande vara absolutist, i det han säger sig ej vilja veta af några ofruktbara parlamentariska strider, ur hvilka suveränen framgår försvagad och vanmäktig, och i det han öppet uttalar sin ovilja mot den konstitutionela aatsen: Konungen herskar, men regerar icke, Sedan han påmint fransmännen om denna sin ståndpunkt, försäkrar han dem, att han är beredd att öfvertaga regeringen, li liksom om han bebösde upprepa denna försäkran! Till sier utbreder han sig i ljufliga ordalag öfver enheten och försoningen med orlans erna, men vaktar sig, som kändt är, noga för att tala om liljebaneret eller hvita fanan. Angående det intryck, manifestet gjort, föreligga några meddelanden. Orlanisterna hålla sig ännu afvaktande, republikanerna prisa grefvens öppenhet, men säga en restauration nu vara omöjligare än någonsin, bonapartisterna ha visat sig mycket häftiga och uppmanat regeringen att undertrycka ULnion, som återgifvit manifestet, hvjlket säges vara ett upproriskt aktstycke, och ministerrådet har lydt uppmaningen. Huruvida det icke jast dermed gjort grefven af Chambord en stor tjenst, må lemnas derhän, ty manifestet hade kanske annars belete några dagar