Göteborgsposten – 9 juli 1874, sida 1

Denna tillvitelse inverkade icke på Sohlman. Det var icke han, som hade ändrat signaler, nen det var tiderna, som förändrats. För len, som vill skrifva svenska tidningspressens nistoria — och det är ett tacksamt fält att pDearbeta — är den period, under hvilken Sohlman verkat som medarbetare i och redaktör för Aftonbladet, af så stort intresse, att ett sådant öretag kan vara lockande äfven för den, som blott tilltror sig att om den perioden skrifva, till och med om han inskränker sig endast til att behandla hufvudstadens tidningspress. Det kan då ådagaläggas — hvad com för öfrigt är obestridligt — att Sohlman i det stora samfundsarbetet tog en stor andel och att han i de heta striderna aldrig tvekade att stå främst. Det är så, och blir väl alltid så, att den andel, som en publicist tagar i det stora alltjemt fortgående odlingsarbetet, snart förgätes. Han är på en gång plogen, som bryter merken, luckrar jorden, och såningsmannen, som lägger ner fröet och vårdar plantorna, men får blott en ringa, om någon, andel af skörden på sin lott. Ingen publicist har så ihärdigt, uppoffrande och högsinnadt som Sohlman arbetat för efterkommande. Han arbatade med en förvånande lätthet, och om allt det som flutit ur hans penna och blifvit tryckt, sainlades och utgafs i bokform, skulle det upptaga många digra volymer. Och likväl följde han hela den rika litteraturen med stor uppmärksamhet, gjorde ständigt samlingar och studier i den svenska medeltidens konst, och hans käraste tanke var att, då tid och ledighet erhölles, kunna utgifva ÅSvenska medeltidens konsthistoria, hvartill han egdo rika materialier. Men hans lissarbete är nu plötsligt afbrutet. Hans plats inom den svenska tidningspressen kan icke af någon fullt ersättas. Han efterlemnar en under stora pröfaingar djupt sörjande maka — hans lesnada goda Genius — och sju oförsörjda barn. Denna skildring af Sohlman är i alla afseenden ofullständig, men annat kan ej nu väntas af den, som i tjugo år varit så nära fästad vid honom och derunder sett och rönt så otaliga prof på hans ädla hjerta. Göran. ——LeeeeeeeevÖevmee——LLsvsese