Far och Son. Roman af mrs Harriet Lewis. (Öfvers. från Engelskan). — Inga vänner — inga elägtingar! Jag förstår ej! Skref han ej till min far? : . — Han sade, att ni ej bade några slägtingar — ingen far, Jasper, svarade Olla. Han var mycket god — så god som någon bror skulle ha varit emot er. Men han sade, att det ej fanns något skäl, hvarföre det vora önskligt att ni någonsin skulle lemna Sicilien. — Bade han det? ; Olla blef orolig öfver elden i Tressilians ögon. — Hvem sade han, att han var? frågade åter Tressilian. — Ack, Jasper, kommer ni ej ihåg det? utbrast Olla orolig. Ni vet väl, att han är Guy Tressilian, son af sir Arthur Tressilian. Trossilian uppgaf ett rop. Likt en blixt stod hela sanningen klar för honom. Lovder hade trott honom vara obotlig, dragit fördel af sin likhet med honom, rest till Englend och intagit hans plats. — Jag förstår, jag förstår, mumlade han. Och han är nu på slottet Tressilian ? — Ja, Jasper. Sir Wiodham sade, att Guy Tressilian för någon tid sedan återkommit utifrån. — Den skurken! Den förrädaren! Den falske vännen! Den nedrige tjufven! utbrast Trossilian, i det hans blå ögon sköto blixtar. : ) Forte, fr. N:o 153