Göteborgsposten – 7 juli 1874, sida 1

näma skärgårdsturen till Uddevalla och det natursköna Gustafaberg — som i år lärer te sig prydligare än någonsin förut — ekall under utställningsdagarne ännu mera underlättasFrån Warberg skrifver redaktionens korrespondent d. 5 dennes: Det i mitt förra bref omnämda mötet, som riksdagsmannen för Himble härad, Lars Börjesson i Wråen, utlyst att hållas här d. 1 d:s, blef verkligen af, men resultatet blef bosch — iotet. Hr riksdagsmannen, som hade att fägna sig af en mycket stor publik, öppnade mötet med ett par ord, som jag på grund af hans lågmälta röst icke kunde uppfatta, hvarefter han ur åtskilliga medhafda luntor började uppläsa referat öfver frågor, som afgjorts vid senaste riksdag, men detta kände man till förut ur tidningarnes referat. Hr B. syntes icke Jåtsa om, att menin gen med mötet borde vara, att Himble härads innebyggare skulle få veta sin riksdagsmans åsigter i dagens för landet vigtigaste politiska frågor samt hvad han verkat på senaste riksdagen. Sedan denna sak omsider blifvit klar, efter det åtekilliga af de församlade framstält önskningar om, att mötet skulle betraktas såsom ett diskussionsmöte (något som nu var ogörligt i anseende till den knappa tiden) iframstäldes frågor till hr B:s besvarande. Han slog omkring sig med riksdagsfraser, ordade om motioner, propositioner, interpellationer och diskussioner, så att det stod herrliga till, men när man så interpellerade honom från alla håll, så syntes han mig förverkliga liknelsen om en orm i en myrstack. Huruvida hr B. sjelf hade klart för sig sina åsigter i folkbeväpningsfrågan, grundskattefrågan o. s. v. är svårt att säga, men åtminstone kom icke den församlade menniskomassan fullt under fund dermed. Talare och gentalare uppträdde och sade hvarandra rätt skarpa saker, och man får tacka den för tillfället valde ordföranden, hr C. G. Sandberg på Lindhof, som skötte sitt uppdrag med värdighet och takt, att han, genom att i tid låta klubban falla och dymedelst upplösa mötet, hindrade ett vidtutseende vrövl. Länets hushållningssällskap, som samma dag höll sitt årsmöte härstädes, beviljade bland annat anslag till anläggning af några båthamnar på kusten för fiskares behof. Fiskeriintendenten v. Yhlen, som efter resor i och för fiskeritillsyningen inom länet, befann sig här och besökte sammanträdet föreslog bland andra Träslöfs fiekläge, söder om staden, såsom en lämplig plats för en dylik hamns anläggande. Han for äfven sjelf dit följande dagen för att öfverlägga med fiskrarne å läget om sättet och stället för anläggningen. Såsom någonting karakteristiskt för fiskeriallmogens sätt att bedöma ställningar och förbållanden i fråga om framåtgående i en eller annan riktning, kan anföras, att under hr v. Yhlens diskussion med fiskrarne, en äldre man bland dem upplyste, att ett dylikt arbete med eget folk af ställets innevånare påbörjats, dervid första dagen 28, andra dagen 14 och tredje dagen endast 3-af de påräknade arbetarne tillstädeskommo, på den grund att något ljust hufvud bland de i saken intresserade utfnnderat och utkolporterat den åsigten, att i händelse ett skydd mot hafedyningen åvägabragtes, det lätt kunde hända, att Nordboar? kommo dit och inlastade potatis, hvilken nödvändighetsvara, som annars sår forslas till Warberg för att försändas sjöledes, derigenom skulle fördyras, eå att siskrarne skulle få skada af ett skydd, som i andra afseenden ansågs så ytterst nödvändigt på en plats, der det vid landning under nuvarande förhållanden ofta gäller lifvet. Att fiskare hysa dylika egna åsigter, är dock icke så mycket att undra öfver, men hvad skall man säga, när man här på platsen påträffar affärsmän, och dertill rätt framstående, af något nära liknande skäl icke vilja veta af jernväg till Warberg. Iotendenten v. Y. uppsiskade under sin resa till Träslöf ett parti hummertinor, hvilka såsom utsatta under förbjuden tid, togos såsom god pris. Några humrar som låtit fånga sig i tinorna, återgåfvos åt sitt element. Jernvägsärenden. Vid bolagsstämma med Wexiö-Alfvestads jernvägsaktiebolag d. 30 sistl. juni sörekom bl. a. följande: Af stämman beviljades full ansvarsfrihet för bolagets styrelseledamöter för år 1873, gillades öfverförandet af 4000 kronor af 1875 års behållna inkomst till reservfonden äfvensom af 25,297 kr. 94 öre till samma fond; hvarjemte bolagsstämman biföll den at revisorerna föreslagna åtgärd att af öfverskottet 9249 kr. 64 öre skulle utdelning ske med 3 procent pr aktie för år 1873 med tillhopa 8679 kr. med vilkor att alla kuponger till och med 1873 skulle återställas och öfverskottet 570 kr. 64 öre skulle, enligt mans beslut, af bolaget till framtida förfogande afsättas.